Nils Mattsson 250 att i olika förvärvskällor — främst beträffande jordbruksfastighet och rörelse —skilja mellan arbetsinkomst och fonderad inkomst. Frågan löstes sedan genom 1910 års förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt. Förmögenhetsskatten var dock länge konstruerad så, att en kvotdel av förmögenheten lades till inkomsten och beskattades som inkomst. De synpunkter, som var dominerande vid införandet av förmögenhetsskatten, har i dag fått mindre betydelse. Det torde i dag vara ovanligt, att förmögenhetsskattens existens huvudsakligen försvaras med att förmögenhetsägarna har en större skatteförmåga än andra. I stället är det rent inkomst- och förmögenhetsutjämnande synpunkter, som kommit i förgrunden. Förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvoskatten jämställs i detta hänseende. Det skall även understrykas, att förmögenhetsskatten i dag har en begränsad statsfinansiell betydelse. Den inbringar f.n. ungefär 700 milj. kr, vilket är ett litet belopp jämfört med statens övriga inkomster. Däremot kan det vara av visst intresse att konstatera, att den typ av inkomst, som tidigare ansågs ha större skattekraft än arbetsinkomster, i dag i visst avseende särbehandlas i lagen omstatlig inkomstskatt. Beskattningen av makars inkomster sker på olika sätt beroende på om inkomsten är s.k. A-inkomst (arbetsinkomster) eller B-inkomst (kapitalinkomster). Den gränsdragning som tidigare gjordes mellan fonderad inkomst och arbetsinkomst är likartad med den som gjorts mellan A- och B-inkomster. A-inkomster särbeskattas, B-inkomster sambeskattas. Med den nya utformning inkomstskatten fick i och med 1902 års förordning var det nödvändigt att få bättre kontroll över de skattskyldigas verkliga inkomstförhållanden. Detta var en förutsättning för att man skulle kunna lämna avkastningsskatterna och övergå till ett skattesystem med den sammanräknade nettoinkomsten som skatteobjekt. Den kommitté som lade framförslaget till 1902 års förordning, framhöll också att en obligatorisk självdeklaration borde avges.-- Samma uppfattning hade olika skattekommittéer haft dessförinnan. En proposition härom till 1897 års riksdag hade även avgivits, men tanken hade inte ännu accepterats.-^ Vad ställde man då för krav på en självdeklaration? Betänker man de krav, som i dag ställs på medborgarna i detta hänseende och de möjligheter till kontroll myndigheterna erhållit genom bestämmelser i taxeringslagen och därtill anknutna författningar, måste man påstå, att de tankegångar, som då var förhärskande, var mycket liberala. De kommitterade, som avlämnade 1894 års förslag, vilket även innehöll förslag om självdeklaration, menade i en genomgång av förfarandets olika förtjänster och brister:-^ 1901 års förslag s. 116 ff. Se bevillningsutskottets utlåtande nr 34 till 1901 års riksdag. 1894 års förslag s. 126. 22
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=