Skattepolitiska frågor för en mansålder sedan 249 kastning som utbetalades såsom ränta dubbelbeskattning. Den beskattades hos delägarna. Denna utveckling ansågs oroväckande. Från samhällets synpunkt var det många fördelar om tillskjutet kapital bands hårdare i bolaget. Detta skedde vid en aktiekapitalshöjning. Det var felaktigt, att en ökning skulle försvåras av skatteregler. Ett resultat av denna diskussion blev 1960 års förordning med provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags och ekonomiska föreningars inkomst i vissa fall och den därpå följande och ännu gällande 1967 års förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning. I båda förordningarna har använts den i 1902 års förordning tillämpade metoden att komma till rätta med dubbelbeskattningsproblemet. Frågan om dubbelbeskattningens berättigande har emellertid ännu inte avstannat. Man kritiserar dubbelbeskattningen över huvud taget och hänvisar till förebilder i utländsk lagstiftning — t.ex. 1 Frankrike, Storbritannien och Norge — i vilken dubbelbeskattningen av aktiebolagens inkomster slopats eller åtminstone kraftigt mildrats. Det återstår att se om även i dag skattelagstiftaren är lika beredd nu som kring sekelskiftet att låta utländska förebilder vara avgörande, när det gäller utformningen av beskattningen på detta område. En fråga som hörde samman med den progressiva inkomstskatten var spörsmålet om olika inkomster kunde anses ha olika skattekraft. I 1894 års förslag menade de kommitterade, att inkomst av kapital kunde beskattas hårdare. Man ville för dessa inkomster införa en högre skattefot. Detta motiverades med att den inkomst, som till större eller mindre del härflyter ur inkomsttagarens personliga arbete, medför en mindre skatteförmåga än den, som kan hämtas från en redan samlad förmögenhet. Den skattskyldige behöver inte i det senare fallet som i det förra avsätta någon del av inkomsten till framtida behov, t.ex. sjukdom och ålderdom.^® Även denna uppfattning kritiserades emellertid. Man hävdade bl.a. att det med dessa motiveringar inte kunde vara riktigt att endast skilja inkomst av kapital från de normala reglerna. Till denna grupp skulle då hänföras även avkastning på annan förmögenhet, t.ex. viss del av inkomsten från fastighet.-” Man menade då att detta problem bättre löstes genom en förmögenhetsskatt.-^ I 1902 års förordning finns ej heller särskilda regler avseende särskild skattefot för viss inkomst. Detta motiverades med den tidigare nämnda praktiska synpunkten, att svårigheter skulle uppkomma, när det gällde 1894 års förslag s. 117. Kungl Maj;ts och rikets kammarrätts underdåniga utlåtande över det av särskilda kommitterade den 2 november 1894 avgivna betänkande med förslag till förordning angående inkomstbevillning. Sthlm 1895. S. 26. 1901 års förslag s. 113.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=