Nils Mattsson 248 progressiv skatt träffa aktieägarna. Vid beräkningen av skattens storlek skulle delägarnas totala inkomst beaktas, överflyttade man emellertid skattskyldigheten från bolaget till delägarna blev resultatet, att fonderad vinst i bolaget inte blev beskattad. Detta problem sysselsatte många. 1894 års kommitté ansåg sig ha löst uppgiften genom att med hänvisning till utländska skatteförfattningar beskatta både bolaget och delägarna.^® Man menade att en sådan anordning inte kunde anses stå i strid med fordringarna för en rättvis beskattning. Detta ansåg däremot flera remissinstanser. Som kuriosum skall återges delar av remissvaret från Kungl Maj:ts befallningshavande i Malmöhus län:^^ . . Jämte det bolag fortfarande beskattas för uppkommen vinst, föreslås nu i 11 § mom. g), att delägare i aktiebolag eller enskild sedelutgivande bank jämväl skall taxeras för den utdelning, han uppbär från aktiebolaget eller banken. För samma inkomst, ehuru den blott är en, kommer således att erläggas dubbel skatt, ej blott bevillning och tilläggsbevillning till staten utan även skatt till kommunen. Med avseende å storleken av kommunalutskylderna kan det således antagas, att delägare i dessa bolag endast på det sätt, på vilket rörelsen bedrivs, få vidkännas ett avdrag av omkring åtta procent av inkomstens belopp. Det lärer ej kunna annat än kännas obilligt och lärer väl komma att verka hämmande i de fall, då åstadkommande av större industriella företag kräva anlitande av de smärre förmögenheternas sammanslutning i aktiebolag.» Frågan debatterades vidare. I 1901 års förslag återkom modifierade stadganden med syfte att införa en dubbelbeskattning av aktiebolagens vinster. Bolaget skulle — enligt den slutliga utformningen i 1902 års förordning —äga rätt att avdra ett belopp, som motsvarade utdelningen till aktieägarna, dock inte mer än sex procent av inbetalt aktiekapital. Därigenom hade man i viss utsträckning tillmötesgått kritiken mot den ekonomiska dubbelbeskattningen av aktiebolagsvinster. Beskattningen skedde huvudsakligen hos delägarna, samtidigt som den fonderade vinsten i bolaget inte undgick beskattning. Modellen till denna utformning av skattereglerna hade man fått från Tyskland, främst från Preussen och från Baden.^® Den behölls sedan endast några år. Under många år var dubbelbeskattningen därefter effektiv. Under 1950-talet kom frågan om dubbelbeskattningen återigen att bli högaktuell. Man menade nu, att skattereglerna diskriminerade allvarligt de aktieägare, som höjde aktiekapitalet och uttog avkastningen genom utdelning. I stället hade det blivit allt vanligare, att aktieägarna tillsköt nytt kapital som lån. Eftersom räntan var avdragsgill, undgick den av- ». A.a. s. 123. överståthållarämbetets och Kungl Majas befallningshavandes i rikets samtliga län utlåtanden över det av särskilda kommitterade den 2 november 1894 avgivna betänkande med förslag till förordning angående inkomstbevillning. Sthlm 1895. s. 86 f. 1901 års förslag s. 109.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=