Rättshistoria—rättsvetenskap och historievetenskap 9 kan enklast uttryckas så, att kronan icke hade något som helst intresse av att själv lägga under sig jorden i dessa nordliga öde trakter, där knappast någon ville slå sig ned, om han ej frestades med stora materiella förmåner. Denna politik fullföljdes sedermera av Gustaf I, som i ett brev till norrlänningarna 1542 uttalat principen, ’att sådana ägor, som obyggda ligga, höra Gud, Oss och Sveriges krona till och ingen annan’. Detta betydde, att konungen ville gå ett steg längre än sina företrädare så till vida, att de norrländska landskapens invånare ej som förut skulle ha rätt att hindra en allmän kolonisation å de stora skogarna inom deras landamären. En dylik utveckling var också fullt naturlig vid en tidpunkt, då riksenheten fullbordats i och med antagandet av en gemensam landslag. På grund av samma skäl, som tidigare anförts, önskade Gustaf I icke proklamera någon kronans äganderätt till obygderna, och ordalagen i 1542 års brev kunna därför icke tolkas i denna riktning. Det var här endast fråga om en kunglig dispositionsrätt över jorden i koloniseringssyfte.» Almquist uppfattning har sedan blivit den allmänt vedertagna och återfinnes genomgående i gängse handböcker och läroböcker. Nu bör till att börja med påpekas att han utgår från ett ytterst knapphändigt källmaterial och påstår mer än han bevisar. Det är sålunda mycket sagt att tanken att »regeringen» skulle ha tillförsäkrat sig äganderätt till själva jorden var alldeles främmande för de medeltida myndigheternas inställning till den norrländska skogspolitiken». Konung och råd kan under senmedeltiden näppeligen ha varit okunniga omsamtida kontinentala pä en gång religiöst och feodalrättsligt inspirerade tankegångar om den kristne furstens rätt till erövrad eller ockuperad herrelös jord i hans egenskap av företrädare för kristenheten. Den medeltida uppfattningen, byggd pä Augustinus, utgick från den katolska universalstatens idé om de kristna rikena som en enhet, över denna lyste det kristna ljuset i korsets tecken. Utanför härskade mörkret och djävulen. Det var kyrkans och den kristna furstemaktens heliga plikt att utbreda ljuset över mörko lande. Alldeles herrelöst var detta icke, hedningar och otrogna kunde ha det i sitt våld. Var de alls icke bebyggda låg i allt fall djävulens slagskugga över dem. Man kan därför tala om en religiös grundideologi, som påverkade äganderättsuppfattningen. När en kristen »krona» tog i besittning områden utanför kristenheten eller inom sitt rikes rättsligt vedertagna gränser proklamerande att obebyggda marker hörde den till var det alltså fråga om en kristet inspirerad regalrätt. Tankegången avtecknar sig i de formaliteter vilka Columbus iakttog då han år 1492 nått fram över Atlanten till nuvarande Watlings Island i ögruppen Bahamas. Han började med att resa ett kors och gav ön namnet San Salvador för att markera att ön genom Kristus blivit frälst ur mörkrets våld. Först därefter tog han ön i besittning i den kastiliske konungens namn och för dennes räkning. Mot denna bakgrund blir det lättare att förstå varför den, som ut-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=