Skattepolitiskafrågor för en mansålder sedan 241 diskuterades, och jämföra dem med dagens aktuella problem. Denna tidpunkt är såtillvida särskilt belysande som det var under denna period frågorna kring en direkt och progressiv skatt för första gången blev aktuella. De speciella problem en sådan skatt medförde analyserades. Med den centrala roll den progressiva inkomstskatten i dag spelar är det betydelsefullt att följa den diskussion, som ledde till införandet av den första förordningen med en progressiv skatt. Inte minst viktigt är detta i dag, då allt fler röster höjs för en radikal ändring av skattesystemet. En kort bakgrund skall först tecknas. Under 1800-talet följde flera bevillningsförordningar efter varandra. Förordningarna reglerade skattskyldigheten till staten. När även kommunerna gjorde anspråk på skatt löstes detta på så sätt, att kommunalskatten knöts till de statliga bevillningsförordningarna. Dessa utgjorde underlaget även för den allmänna kommunalskatten. Några särskilda kommunalskatterättsliga regler fanns inte. Denna sammankoppling vållade i början inga problem. Med tiden kom emellertid samordningen att te sig mer och mer olämplig. Under slutet av 1800-talet stod det alltmer klart, att en progressiv inkomstskatt till staten borde erläggas. Någon motsvarande progressivitet avseende kommunalskatten fann man däremot inte angelägen. Detta problem löstes genom att en särskild statlig skatteförordning infördes, KF om inkomstskatt den 21 juni 1902, i det följande betecknad 1902 års förordning. Gällande bevillningsförordning kunde emellertid inte upphävas på grund av kommunalskattens nära samband med bevillningen. Även för rätten att rösta hade bevillningsförordningens regler betydelse. Det fanns således därefter två inkomstförordningar avseende direkt skatt, 1902 års förordning och gällande bevillningsförordning. Den senare förordningen var av betydelse för kommunalskattens del. Sedan 1910 års KF om inkomst- och aven förmögenhetsskatt ett knappt decennium senare trätt i kraft, förlorade bevillningen all betydelse som inkomstkälla för staten, men kunde ännu inte upphävas, eftersom den alltjämt utgjorde grunden för den allmänna kommunalskatten. Den upphörde emellertid i praktiken att ha naturen av statsskatt. Strax därefter påbörjades det arbete, som sedan ledde fram till kommunalskattefrågans lösning (vilket slutligen skedde i och med ikraftträdandet av 1928 års kommunalskattelag). Samtidigt antogs en motsvarande statlig inkomst- och förmögenhetskatteförordning.^ Under perioden 1891—95 uppgick statens inkomster av inkomst, förmögenhet och rörelse genomsnittligen till 16 661 164 kronor per år ® Utförliga upplysningar om de historiska perspektiven finns hos Eberstein: Om skatt till stat och kommun enligt svensk rätt I och II, Sthlm 1929 och 1932, se särskilt s. 120 ff och 684 ff. IG
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=