Kontinuitet och anakronismer 235 I lagrådet anförde två ledamöter bl.a. att man under förarbetena ». . . känt ett i och för sig förståeligt behov att inskränka rätten till ersättning enligt den nya lagen som ju innefattar en specialreglering både i matcriellrättsligt och processrättsligt hänseende. Den valda utvägen att begränsa sakägarbegreppet (här avsågs främst frågan om skadan var en följd av »verksamhet», PHL:s anm.), dvs. kretsen av dem som äger yrka ersättning, synes emellertid . . . icke kunna förordas.»'®® Vid diskussionen om 30 § ML anknöt lagrådet till depC:s nyss återgivna yttrande, erinrade om vem som är sakägare och »därmed eventuellt ersättningsberättigad» fattning på följande sätt: enligt vattenlagen, och utvecklade sin upp- 168a »Departementschefen uttalar i den allmänna motiveringen en förhoppning att de principer som i denna del tillämpas inom vattenrättsskipningen bör kunna ge viss ledning också vid tillämpningen av den nya lagen. Lagrådet kan inte dela denna mening. Det teoretiskt grundade motivet för att bestämma sakägarbegreppet på sätt som skett i vattendomstolarnas praxis bortfaller när man — såsom på goda grunder sker enligt förslaget — släpper vattenlagens anknytning till fast egendom på sakägarsidan. Och enligt lagrådets mening finns ej heller sakliga skäl att sakägarbegreppet vid tillämpningen av den nya lagen bör begränsas så snävt som enligt vattendomstolarnas praxis.»169 Lagrådet illustrerar därefter sin frikostiga inställning i ersättningsfrågan med några exempel och sammanfattar: »Det sakägarbegrepp som antyds i motiveringen är alltså enligt lagrådets mening för snävt begränsat. Lagrådet anser fastmera att —i överensstämmelse med vad lagtexten ger vid handen —envar som tillfogas skada eller utsätts för olägenhet genom miljöfarlig verksamhet bör betraktas som sakägare. Härvid skall dock observeras att kravet pä orsakssamband mellan den miljöfarliga verksamheten och skadan (olägenheten) kan innebära viss begränsning enligt den s.k. adekvansläran och därmed besläktade synpunkter.»'"® Departementschefen anförde i anslutning till lagrådets uttalande: »Som lagrådet påpekar förekommer emellertid i remissprotokollet ett uttalande, som kan ge vid handen, att den nya lagen generellt knyter an till vattenlagens sakägarbegrepp. Detta är inte avsett. Det inom vattenrättsskipningen uppställda kravet på anknytning till fast egendom på sakägarsidan skall inte gälla på den nya lagens område. Jag kan således ansluta mig till vad lagrådet anför under 30 § om sakägarbegreppet.»'"' Prop. 1969:28 s. 190, min kurs. 1C7 '®® A.a. s. 359, min kurs. 168a Min kurs, jfr Bengtssons uttryck »Sakägare och följaktligen ersättningsberättigad» i ovan i not 23 först a.a. s. 47. U. Cervin (Mark- och miljörätt, 5 uppl. 1975, s. 238) menar med sakägare vid tillåtlighets- och ersättningsprövningen den som är utsatt för risken för olägenhet genom immision. Prop. 1969:28 s. 375, min kurs. '7® A.a. s. 376. 169 '"' A.a. s. 396, min kurs.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=