Kontinuitet och anakronismer 231 ju här s.a.s. två sidor av samma sak, »sägens formalitet og dens realitet», som man uttryckt sig i dansk doktrind®^ Kanske bör även den ursprungliga betydelsen av termen sakägare ses mot bakgrund av att det tidigare ej förelåg något motsatsförhållande däremellan på det sätt som numera är fallet. Det verkar alltså vara fruktlöst att lägga kategorierna formell och materiell rätt till grund för en ursprunglig klassificering av sakägarbegreppet. Och om en sådan systematisering trots allt var möjlig, fanns det ingen anledning att ägna den något intresse så länge den saknade praktiska konsekvenser. Annorlunda förhåller det sig när man har att bestämma sakägarbegreppets innebörd och rättsliga betydelse enligt gällande rätt. Frågan, huruvida ordet »sak» i denna, liksom i andra ordsammanställningar, i det enskilda fallet betecknar den materiella fråga som är relevant i processen eller avser enbart själva förfarandet, måste besvaras. RB utgår ju ifrån att alla frågor antingen är formella eller materiella och anvisar olika regler för handläggning och avgörande av dessa båda kategorier. Vad gäller sakägarbegreppet ger RB emellertid ingen vägledning eftersom termen sakägare inte förekommer i denna lag. Holmbäck har påpekat att ». . . på grund av den skiftande arten av de lagrum i vilka termen sakägare förekommer, torde dess innehåll böra bestämmas för var och en av de särskilda författningar, i vilka begreppet sakägare finnes.»^^® Det finns nog anledning att instämma i denna varning, inte bara vad gäller spörsmålet om vilka som är sakägare inom ett visst rättsområde, utan även beträffande frågan huruvida avvisning eller ogillande skall ske i de fall någon som ej är sakägare väcker talan, eller m.a.o. om en brist i sakägarrekvisiten är ett processhinder eller ett materiellt rättsfaktum. Mot bakgrund av det föregående framstår departementschefens —bl.a. i anslutning till arbetet på ny expropriationslag dokumenterade —försiktighet vad gäller en legaldefinition av sakägarbegreppet som förståelig. Departementschefen anförde vid nyssnämnda tillfälle: . . med hänsyn till de svåröverskådliga verkningar som en sådan bestämning kan få . . . (är) en definition av sakägarbegreppet inte tillrådlig. Visserligen skulle denna . . . kunna hållas mycket allmän men värdet av en sådan bestämmelse är ringa och den kan därför lika gärna avvaras.» Omman tvekat i departementet beträffande värdet av en legaldefinition av sakägarbegreppet har man däremot varken i lagstiftningsarbetet i övrigt Jfr Ekelöf a.a. s. 65 not 7, kurs. här. A. Holmbäck: Begränsade sakrätter s. 125. Se ovan not 132. Prop. 1972: 109 (förslag till expropriationslag m.m.) s. 187. ». 158 155 158
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=