RS 5

Kontinuitet och anakronismer 215 också mot ett stort antal —i och för sig utsiktslösa —processer. En dylik övertolkning av lagberedningens uttalanden vore så mycket mer förklarlig mot bakgrund av att det förekommer talerättsprövning med en liknande funktion inom närliggande rättsområden.^^ Risken att man ger lagberedningens uttalande ett alltför stort intentionsdjup i talerättsligt hänseende är således överhängande. Att de sakkunniga vid motiveringen av sin talerättsregel så nära följer dispositionen i lagberedningens uttalanden beträffande de här diskuterade frågorna antyder att ett dylikt missförstånd kan ha bidragit till den uppfattning om tidigare rätt som hävdas i ImS.^^ I 1947 års jordahalksförslag (SOU 1947: 38) inleds de grannelagsrättsliga reglerna med ett allmänt stadgande om att envar som äger fastighet är skyldig att vid dess nyttjande taga skälig hänsyn till granne. Enligt de sakkunniga lade lagberedningen in en talerättsbegränsning just i detta begrepp.'^® Kan man finna belägg för detta i 1947 års betänkande? Lagberedningen utreder i nyssnämnda betänkande grannebegreppet såväl vad gäller dess territoriella utsträckning som vad gäller kravet på rättslig anknytning till fast egendom. Beträffande den förstnämnda frågan anges klart —i motsats till vad som var fallet i 1909 års betänkande — att det ej behöver vara fråga om gränsgrannar för att sanktioner skall kunna komma ifråga; med grannfastigheter avses fastigheter i sådant grannskap att ». . . åtgärder som vidtagas på endera kunna inverka på den andra».^^ För att bedöma vilka som är grannar tvingas man emellertid, som jag tidigare berört, även från denna utgångspunkt gå in på en prövning av den påstådda störningen i det enskilda fallet, såvida man inte vill betrakta alla fastighetsägare i landet —ja, varför inte i hela världen — som grannar.'^® En storindustri kan ju t.ex. förorsaka luftföroreningar på nära nog obegränsade avstånd från störningskällan, liksomen vattenförorening direkt eller indirekt påverkar allt vatten, som står i förbindelse med det vattenområde där primärskadan uppstått. Uttryck som »granne», »närboende» etc. fyller således inte längre någon meningsfull funktion inom vissa delar av immissionsrätten, vilket torde ha börjat bli märkbart redan vid tiden för 1947 års förslag. Bestäms begreppet granne utifrån den aktuella miljöstörande verksamheten, utgör det bara en meningslös omskrivning av vilka som faktiskt blivit störda i det enskilda fallet, dvs. den som vi tidigare funnit så komplexa frågan om Se t.ex. Nyman i SvJT 1969 s. 368 och nedan efter not 143. Se ImS s. 307 återgivet ovan vid not 53 och nedan vid not 84—85. Se ovan i not 74 a.st. Jfr ovan i not 42. ” SOU 1947:38 s. 119. Jfr ovan vid not 45.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=