Erik Anners 6 stora ekonomiska värden, avgjorts på grundval av tolkningar av äldre lagar, doktrin och prejudikat. För närvarande pågår som bekant en rättegång om samernas eventuella äganderätt till vissa norrländska fjällområden. Denna rättegång är av stort principiellt intresse, tvisteföremålets värde är enormt, jämfört med vanliga civilprocesser, och argumentation liksom bevismaterial är från båda parternas sida väsentligen av rättshistorisk karaktär. Det sagda torde vara tillräckligt för påståendet att vi i rättssäkerhetens intresse måste ha fastighetsrättshistoriskt utbildade jurister. Emellertid kan frågas om det då inte kunde vara tillräckligt att vi hade något antal praktiskt verksamma jurister, som specialiserade sig just på fastighetsrättshistoria och vars sakkunskap lagstiftare och domstolar kunde repliera på. Fullt så lätt kommer vi inte ifrån saken. I vårt land äger årligen ett otal smärre fastighetsregleringar och avstyckningar rum. I regel genomförs dessa smärtfritt. Men inte sällan händer det att komplikationer uppstår genom att äldre förrättningar, t.ex. avvittringar, laga skiften, ägostyckningar, hemmansklyvningar och inte minst avsöndringar måste tolkas till sin innebörd. Även i ett så välordnat administrativt system som det svenska lantmäteriet kan dessutom äldre kartor och andra handlingar ha kommit bort. Råmärken kan vara försvunna eller så otydliga att de blir omtvistade. Dylik problematik skall kunna redas upp på platsen av lantmätare, advokater och lokala domstolar utan att man behöver koppla in specialister. För att åberopa en parallell från ett annat professionellt område: en blindtarm måste kunna opereras på det lokala sjukhuset och inte bara på Karolinska Institutet. Därför är det en beklaglig brist i den nya juristutbildningen att ämnet rättshistoria fått så kort tid anslagen att studenterna inte kan få en tillräcklig orientering om huvudlinjerna i fastighetsrättens utveckling och den kamerala terminologins uppkomst och innebörd. Det medges att denna terminologi är ett svårt kapitel, och mången student torde ha förbittrats skillnaden mellan skattefrälse och frälseskatte. Men det är inte over heller roligt att i ämnet anatomi lära sig t.ex. nervsystemet. Icke förty måste en läkare kunna det. Och den jurist, som i ett mål om fast egendom tvingas studera urkunder från t.ex. 1600-talet, kommer att snabbt fastna i texten omhan inte förstår dåtida kamerala termer. Möjligt är att något utrymme för fastighetsrättshistoria kan beredas under studiet av civilrätt och att de nya frivilligt valda kurserna, där fastighetsrättshistoria bör ingå, kan bidraga till att lösa detta undervisningsproblem. I sitt vidare sammanhang sett representerar det en ingalunda negligerbar fråga om effektiviteten i vårt rättsväsen. Det finns ett ytterligare skäl till att man inte kan trösta sig med tanken att ur juristkåren kommer att stiga fram ett anal domare och advokater
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=