Kontinuitet och anakronismer 201 verksamhet, och då anses inte någon vårdslöshet ligga utövaren till last. Oavsett culpa skall därför enligt 30 § ML ersättning utgå enligt principen för strikt ansvar såvida olägenheten är »av någon betydelse» och ej »skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena i orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden». Man brukar säga att olägenheterna skall överstiga toleranspunkten för att strikt ersättningsansvar skall komma ifråga. Toleranspunkten har, åtminstone vad gäller tidigare praxis, ansetts ligga så högt att ersättning endast kunnat påräknas i allvarliga fall.^® Vid bestämmande av toleranspunktens läge arbetar man som framgår av lagtexten med rekvisit som väsentlighet, ortsvanlighet och allmänvanlighet. Kraven i dessa hänseenden är inte desamma vid ersättningstalan som vid förbudstalan. De planer man tidigare haft att anknyta de olika sanktionerna till samma förutsättningar har alltså uppgivits.^® Således anses ortsvanlighet kunna utesluta skadeståndsansvar, medan däremot ett företags tillåtlighet kan sättas ifråga även i fall då störningarna är ortsvanliga eller allmänt förekommer under jämförliga förhållanden på andra orter.-® Man skulle ju annars riskera att passivt glida mot allt sämre förhållanden. Å andra sidan kan nog kravet på väsentlighet i vissa fall förhindra bifall till en förbudstalan, utan att för den skull en ersättningstalan —eller en talan om mindre omfattande ändringsåtgärder —behöver vara utsiktslös. Inom ramen för frågan om en immission överstiger toleranspunkten får stundom även passivitets- och prioritetssynpunkter tas i beaktande.^^ Ett inskridande förutsätter naturligtvis också kausalitet mellan verksamheten och den påtalade olägenheten.^^ Tillämpningen av ML ankommer dels på administrativa myndigheter, dels på fastighetsdomstolarna. Att man fört samman offentligrättsliga och civilrättsliga regler i en lag förklaras i förarbetena med det starka samband som råder mellan allmänna och enskilda intressen på immissionsrättens område.-^ Man har härigenom också anknutit till förhållandet inom annan lagstiftning om den rättsliga kontrollen över miljö och naturtillgångar, liksom man återupplivat en lagstiftningsteknik som långt tidi- »8 Jfr SOU 1969: 50 s. 180. Se ImS s. 274 och nedan vid not 140. Prop. 1969:28 s. 239, jfr även ImS s. 213. A. prop. s. 243 f. — Med prioritet menas frågan om vem som varit först på platsen. Lagrådet i a. prop. s. 376, citerat nedan vid not 170. Se a. prop. s. 190 f. — Vad gäller intresseavvägningen se nedan i not 67 och B. Bengtsson: Intresseavvägningen i miljörätten (i Svensk rätt i omvandling. Studier tillägnade Hilding Eek, Seve Ljungman, Folke Schmidt, Stockholm 1976) s. 37 ff., där Bengtsson bl.a. konstaterar att det offentliga intresset — hur nu det skall definieras — tillmäts allt större vikt (s. 60). Jfr vidare densamme i Nordisk miljörätt. En översikt. Nordisk utredningsserie 1976: 25 s. 21, 23 f. och 54 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=