Erik Anners 2 andra nordiska länderna som i den industrialiserade världen över huvud taget —Östeuropa och särskilt Sovjetunionen ej att förglömma. Fenomenet är ett av de många yttringarna av den rättsliga integration, somalla politiska motsättningar till trots växer frami vår tids teknologiska civilisation. Denna rättsliga integration i den alltmer utvecklade världshandelns tecken förutsätter en djupare förståelse av olika folks rättsordningar. Och en sådan förståelse kan icke vinnas annat än genom studiumav dessa rättsordningars historiska utveckling. Ett exempel på hur klart man inser detta och hur beredd man är att taga konsekvenserna av en sådan insikt erbjuder Sovjetunionen. Där har man en juristutbildning på 5 år, som ifråga om mördande kunskapskrav skulle slå en svensk juris studerande med häpnad. I denna utbildning ingår ett halvt års studier i rysk rättshistoria innefattande en så kvalificerad kurs i romersk rätt, att vi i Sverige aldrig haft motsvarighet till något sådant. Kursen bygger på en lärobok av aktningsvärd kvalitet och betydande omfång — den behandlar både romersk rättshistoria och de viktigare romerska instituten. Men varför skall ryska juris studerande läsa romersk rätt? Ryssland har aldrig haft en romerskrättslig reception av samma omfattning som Sverige, för att inte tala om den europeiska kontinentens stora statsbildningar. Svaret ger läroboken själv. Man upplyser i dess förord att det är nödvändigt för ryska jurister att lära sig romersk rätt för att de skall kunna hävda sig i förhandlingar med jurister från de kapitalistiska länderna. Dessa juristers tankevärld och sätt att argumentera är nämligen så starkt präglat av romerskrättsliga tankegångar och begrepp att man för att förstå dem måste ha en god grund i romersk rätt. Detta är så sant som det är sagt. En svensk rättshistoriker, somju numera har till uppgift att också ge sina studenter någon liten inblick i den romerska rätten och dess historia, kan bara sucka vemodigt. Å andra sidan får han konstatera att ett litet land som vårt får hushålla med resurserna. Vi kan inte täcka allt i undervisningen, och mycket som egentligen är viktigt redan i grundutbildningen måste juristen lära sig längre fram i yrket. Att kräva mer romersk rätt än den blygsamma orientering, som nu ges på ca 50 sidor i en högeligen komprimerad lärobok i europeisk rättshistoria är för övrigt omöjligt redan på den grund att studenternas stora flertal saknar latinkunskaper och bara läst en slags »popkurs» i antikens historia i grundskolans nionde klass. Man får vara nöjd så länge de kan skilja på Alexander den store och Augustus. Därtill kommer ett annat problem. Dagens studenter har i skolan vant sig vid att läsa historia i »horisontella» och »tvärvetenskapliga» bilder och icke i utvecklingslinjer. Det gör rättshistorien till en viktig del av den juridiska grundutbildningen. Juristens yrke är dynamiskt, samhälls-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=