Stig Jägerskiöld arbetstid eller dylikt; om kroppsdel se D.9.3.7. Men i den kontinentala rätten under 1500- och 1600-talen utdömdes ofta ersättning för dylika skador samt sveda och värk. Vid olika tillfällen kunde dock doktrinen falla tillbaka på den romerska rättens negativa ståndpunkt. Men vanligen var detta blott tillfälligt. Den i Sverige mycket läste Daniel Mevius ironiserade t.ex. i sina rättsvetenskapliga skrifter över de dilettanter (»rabulae»), som härutinnan ville avvika från Corpus juris. Men när Mevius — som domare i svensk tjänst i det Wismarska tribunalet — i praktiken tog ställning till denna rättsfråga, följde han ej sin lära utan dömde ut ersättning för sveda och värk. I slutet av 1600-talet synes doktrinen ock vara enig om, att skadestånd kan utgå som »schmerzensgeld» liksom för vanställande ärr m.m.^® I Svea hovrätts 1600-talspraxis har ersättning beviljats för sveda, värk, förlorad lem, ofta för läkarvårdskostnad. När den herostratiskt beryktade Uppsala-professorn Jonas Kiörling^® i ett slagsmål i Danderyd vållat annan person skador, fick han sålunda ersätta denne i penningar för sveda och värk liksom för förlorad arbetstid. (Jonas Kiörling ./. Cornelius Baes, LC 125:5, nr 14, dom 1674; 9.4.1759, målet Thomas Hedberg ./. Christer Krus. Svea hovrätts praxis hade nu blivit mera återhållsam. 166 CR 20.12.1666). Om läkarvård för sjömän se CR se aven Sakskada avsåg ursprungligen ett objekt, ett ting. Ersättning utdömdes sålunda av Svea hovrätt för allehanda skador, som vållats å objekt, (se om skadegörelse LC 114:4,6 Gustaf Planting ./. C. A. von Hirschfelt: om eldsolycka Svea hovrätts dom 17.3.1665, bl. 12: om fartygskollision CR 13 o. 17.12.1754). Grannelagsrättsligt förelåg plikt att ersätta skada å annans hus, som vållats genom byggnation eller rivning å den egna tomten. Principen slogs fast i målet Olof Eriksson ./. Börje Cronberg, (Svea hovr. DB 22.12.1664). Även detta begrepp hade dock för längesedan vidgats. Men sakskada borde innebära en värdeförlust för att vara ersättningsgill, menade Göta hovrätt i målet David Christiersson ./. Peter Hållbeck, där svaranden skadat en gren av ett äppleträd; här saknades nämnda förutsättning. Allmän förmögenhetsskada kunde ibland ersättas på sätt som liknar sakskada. En ogrundad arrest, somhindrat en handelsman från att utnyttja ett beslagtaget varuparti, fick kompenseras med penningar enligt en mångfald domar. På vissa områden utanför kontraktsrätten kunde emellertid svårigheter möta att tillämpa culpa-principen. Det fanns lägen, där av olika skäl — rättvisesynpunkter eller ändamålsöverväganden — ett strängare ansvar Kaufmann, a.a., s. 29 ff. ■‘® Om denne se närmare Annerstedt: Upsala universitets historia, Bd. 2:1, s. 139.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=