Omculpa-ansvaret 157 Några år senare var fråga om sämskmakaren Henrik Buchow skulle tilldömas skadestånd från sina ämbetsbröder. De hade, enligt kärandens mening, under hans sjukdom inte, som de bort, tillsett att hans skinn ej tog skada under gemensam beredning. Svarandena påstod, att de ej visat någon försummelse: De hade »uti ingen måtto . . . varit Henrik Buchow förnär, mycket mindre någon vållande orsak till hans gods fördärv och bortskämmande». Pesten och vad därav följt hade, menade de, varit Guds straff. Men de lyckades ej övertyga domstolarna om sin sak. Såväl rådhusrätten som Svea hovrätt dömde ut skadestånd (LC 110:2, nr 12; CR 3.12.1660). Culpa-ansvaret anknöt i första hand till lagens straffsanktionerade påbud. Har skadan vållats genom brottslig handling, skall skadestånd utgå. Med utgångspunkt häri kunde viss utvidgning av culpa-ansvaret ske genomkonstruktion av s.k. quasi-delikt.-® Men culpa-ansvarets område var betydligt större. Satsen »nulla poena sine lege» gällde ännu ej.“®® Culpa-ansvaret kunde utformas oberoende av den bristfälliga straffrätten. Culpa begränsade ansvaret och grundade detsamma. Begränsning till culpa betonades: »Ingen bör annans skuld umgälda eller lida för det, han intet vållade, som är allmän lag och rättvisa likmätigt», angav den framstående domaren i Svea hovrätt assessorn Lars Wadensteen (Wadenstierna) culpa-regeln i ett votum den 1 aug. 1688 (CR). Det är ett känt citat från Digesterna, som redan Johan Skytte åberopat i sin stadslagskommentar sjuttio år tidigare. I målet Anders Wickström m.fl. ./. Olof Long framhöll år 1758 assessorerna Sven Stillman och Nils Stenman, att var och en är skyldig att upprätta skada, som vållats därigenom att man ej iakttagit tillbörlig försiktighet (CR 1758, s. 646). Motsvarande allmänna resonemang om culpa som grund för ersättningsplikt möter under den här behandlade epoken. Göta hovrätt (domboken för 1744—1746) förklarar ifråga om skadestånd för en avsågad gren av ett äppleträd (se vidare nedan), att ersättning skall utgå om part genom dolöst handlande eller culpa vållat skada. (David Christersson ./. Peter Hållbeck). Helt generellt uttalade Göta hovrätt i dom år 1739 (Christopher Hedenberg ./. Samuel S:t Leger), att »rättvisa och naturlig billighet» kräver, att »envar bör uti handel och Reiner Hochstein: Obligationes quasi ex delicto. Untersuchung zur dogmengeschichtlichen Entwicklung verschuldensunabhängiger Deliktshaftung unter bcsonderer Beriicksichtigung des 16. bis 18. Jahrhunderts. (Beiträge zur neuercn Privatrechtsgeschichte bd 5, 1971.) Jägerskiöld: Svea hovrätts historia (1964) s. 268 jfr s. 295. Hellners framställning a.a. s. 4, synes mig missvisande. 28
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=