133 J. G. Richerts »försök: om strafflagarna» synnerhet på staten i det hela, utan att någon viss medborgare, egentligen och för sin egen skull, öfver dem kan klaga:) 5° När, vid utträdandet ur de ofvannämnda inskränktare samfund, medborgare komma i en vidsträcktare vexelverkan sig emellan och till den ändan måste sätta lit till hvarandras uppgifter och förbindelser; uppstår en fordran på allmän tro och redlighet. Svek mot denna rättmätiga fordran, blir således brott; och femte dassen utstakar ansvaren för brott mot allmän tro och redlighet. 6° Likasom hvarje medborgare bör vara säker från främmande anfall, sä länge han fredligt håller sig inom kretsen af det husliga samfund, hvaraf han är medlem; har han äfven rätt att njuta särskild frid, under det han derifrån utgår, för att vinna communication med andra medborgare; för att söka lagarnas biträde eller försvar mot deras förgripelser, eller för att helga sig åt sin religionsöfning. Allmän frid måste för sådana fall vara stadgad; och brott deremot höra till s]ette dassen. — 7° Dessa brott hafva sitt afseende allenast på stället och tillfället vid deras utöfning; men blotta personliga förolämpandet innebär brott, i och för sig sjelft, utan all så beskaffad qvalification. De enkla ingreppen i enskilda personligheten förekomma derföre i sjunde dassen. — 82 I en stat, der enskild äganderätt är införd, är det ett obestridligt brott att den störa. — Alla ingrepp i enskilda äganderätten, under sina mångfaldiga modificationer, utgöra således åttonde dassen. — 92 Tillfällen inträffa, då en medborgare är ur stånd att värja sin person eller vårda sin egendom-, och i sjelfva sättet att angripa honom kan jemväl ligga en låg och lömsk arghet, mot hvilken han ej har anledning att vara beredd på försvar. — För dessa tillfällen och mot detta anfallssätt är staten skyldig honom särskildt skydd, genom sådana förhöjningar i straffhotet, som kunna fordras för att hämma utbrotten af den djupt inrotade lastbarhet, från hvilken gerningar af berörda art äro att vänta. — Dessa gerningar kallas nidingsverk och upptaga nionde dassen. 102 Det är ej nog, att en medborgare icke förnärmas till sin person eller äganderätt: Så snart han höjt sig öfver den grofva sinnligheten, väckes hos honom anspråk äfven på andras aktning inom samhället. Denna aktning kan väl ej af staten befallas; ty den beror af den inre opinionen, hvaröfver staten ej råder; men staten kan förbjuda en ofördelaktig opinion att yttra sig, så länge den icke stödjes på giltiga och ådagalagda skäl. Ännu mer kan och bör staten afböja framställningen eller utspridandet af verkligen falska uppgifter, till förklenande af medborgares heder. Kränkning af heder och ära är alltså ett brott; och detta, med alla sina grader, föres i tionde dassen. — Härmed hoppas jag, att systemet af strafflagarna närmat sig till totalitet, då ett bihang tillägges, om delaktighet i något af de förut classificerade brott. —
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=