Nils Jareborg stiftningen anförtroddes därvid uppsalaprofessorn L. G. Rabenius, som blev färdig med sitt förslag redan 1813. Detta byggde i huvudsak på 1734 års lag och stod i fråga om straffarter på samma barbariska nivå. Rabenius mötte motstånd inom lagkommittén, särskilt från den utomordentligt lärde assessorn vid kommerskollegium, Olof Zenius (1772—1836). Zenius fann det orimligt, att inte i första hand basera lagstiftningen på moderna rättsvetenskapliga tankar, även om dessa stod i strid med hävdvunna (men inhumana) uppfattningar. Zenius fick på denna punkt kommitténs ordförande, justitiestatsministern Fredrik Gyllenborg, med sig och Rabenius lämnade snart kommittén som arbetande ledamot. Lagkommittén behövde förstärkning. Sannolikt blev Richert ett aktuellt namn efter det att Zenius eller kommitténs sekreterare, Carl Georgii, hade förhört sig hos sedermera häradshövdingen Johan Palm, som var Richerts nära vän och också arbetade under Göta hovrätt, om han ville ingå i kommittén. Palm har i så fall hänvisat till Richert. I augusti 1813 sände Palm till Richert en av Zenius upprättad promemoria; Zenius ville att Richert skulle övertalas att skriva en inledning till missgärningsbalken och möjligen utarbeta några kapitel. Richert accepterade efter någon tvekan och i oktober sände han sitt Försök om strafflagarna till Zenius, under begäran att hans namn inte skulle nämnas, om avhandlingen visades för andra ledamöter av kommittén. Zenius var mycket nöjd med Richerts prestation och avhandlingen vann allmänt bifall hos de övriga kommittéledamöter som läste den. Gyllenborg anmodade Zenius att fråga Richert, om han ville ingå i kommittén. Richert accepterade efter viss tvekan. Den 9 februari 1814 föreslog Gyllenborg i statsrådet, att Richert skulle förordnas som ledamot av lagkommittén. Han åberopade därvid särskilt att Richert »genom en till lagkommittéen insänd afhandling gjort sig särdeles fördelaktigt känd». Förslaget vann Kungl. Maj:ts bifall, (Omständigheterna kring Richerts inträde i lagkommittén är närmare beskrivna av Warburg, a.a, band I s. 32—61, där man även finner utdrag ur den bevarade skriftväxlingen.) Richerts handskrivna manuskript förvaras i riksarkivet (konvolutbeteckning: J. G. Richert. Efterlämnade handlingar. Åtgärder för vinnande av Richerts biträde vid lagarbetet.). På manuskriptet finns antecknat, dels (av Zenius) »Ink. den 20. October 1813» och dels (av Richert) »När detta skrefs, hade författaren aldrig läst Fichtes naturrätt.». 124 1813 är ett märkesår i straffrättens historia. Då promulgerades den bayerska strafflag, sommed rätta brukar betecknas somden första moderna strafflagen. Denna lag var i stort sett en mans verk, Paul Johann Anselm von Feuerbachs. Feuerbach var utan tvekan dåtidens främste kriminalist.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=