Göran Inger 116 maskiner liksom även ur fabriksbyggnaden löstagna, begagnade och bortförda maskiner och redskap betingade icke samma värde som om de avyttrades tillsammans. Däremot skulle en tillämpning av ändamålsprincipen medföra att förlagsinteckningshavare och oprioriterade fordringsägare finge mindre tillgångar att dela på. Om man skulle tillämpa ändamålsprincipen, skulle man emellertid enligt lagberedningens åsikt tillämpa den fullt ut, dvs. beträffande samtliga föremål, huru flyttbara de än var, för att man skulle undvika ändlösa tvister. Detta var emellertid något som lagberedningen tvekade inför att göra, emedan man icke kunde säga, hur detta system skulle slå i verkligheten, och om fördelarna därav verkligen var så stora. Dessutom skulle en sådan åtgärd strida mot gängse rättsuppfattning och medföra betänkliga rubbningar i bestående förhållanden. Någon allmänt uttalad önskan om att en dylik princip skulle tillämpas förelåg icke heller, tvärtom hade flera sakkunniga menat, att s.k. handverktyg skulle undantagas. Detta skulle dock enligt lagberedningen vara svårt att genomföra, emedan en mängd tvister och tolkningsproblem då återigen skulle uppstå. Bland nackdelarna med ändamålsprincipens tillämpning nämnde lagberedningen även de nackdelar, som denna princip skulle medföra för krediten. Eftersom maskiner och redskap ofta förslitas rätt hastigt, så skulle fastighetens värde ständigt förändras om maskinerna skulle anses som tillbehör till fastigheten och utgöra fast egendom, och det skulle bli vanskligt att bestämma fastighetsvärdet från tid till annan. Detta i sin tur skulle få en menlig effekt på kreditinstitutet. Systemet skulle dessutom vara svårt att förena med brandförsäkringsinrättningarnas nuvarande reglementen och försäkringsvillkor. Lagberedningen avvisade också en tillämpning av ändamålsprincipen i fråga om jordbruksfastigheter i likhet med vad som gällde i fransk rätt, dvs. att till fast egendom hänföra även boskap, åkerbruksredskap m.m. Detta skulle stå i skarp strid med den i Sverige av ålder rådande rättsuppfattningen och skulle förrycka bestående rättsförhållanden. Med hänsyn till alla de svåröverskådliga följdverkningarna, som ett införande och en tillämpning av ändamålsprincipen, med därmed åtföljande väsentliga utsträckning av pertinensbegreppets omfattning, skulle medföra, ville lagberedningen icke föreslå dess införande utan fasthålla vid gällande praxis och i stället försöka lagfästa densamma. Det framlagda lagförslaget visar också, att lagberedningen i huvudsak tillämpade principen om naturlig eller artificiell, omedelbar eller medelbar, mekanisk samhörighet och sköt ändamålsprincipen åt sidan. Det är också uppenbart, att lagberedningens lagförslag mera liknar den samtidigt framväxande BGB^' än övriga här nämnda lagverk. I ett avseende avviker emellertid 27 93-98.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=