Tillkomsten av 1895 års lag 115 I de skandinaviska länderna, inklusive Sverige, hade pertinensbegreppet i allmänhet varit tämligen begränsat. Efter en analys av 10 kap. 5 § i GB och 2 kap. 1 § ÄB samt förordningen av den 19 maj 1845 kom lagberedningen framtill att det var möjligt, att man förr i fråga om giftorätt och arvsrätt ansett även boskap och åkerredskap vara tillbehör till jorden, vilket vid tiden för utredningen dock icke var fallet, icke ens i fråga om gifto- och arvsrätt. Lagberedningen anmärkte ytterligare, att man i svensk rätt i vissa fall räknat även fullkomligt lösa föremål såsom tillbehör, pertinenser, till en fastighet beroende på deras nära inre samband med fastigheten i fråga. Som exempel nämndes dörrnycklar. En liknande syn hade gjort sig gällande även beträffande den å en fastighet fallna gödseln. Däremot hade man tvivlat omdubbeldörrar och innanfönster hörde till en fastighet. — Att denna fråga framstod som tvivelaktig under senare delen av 1800-talet har vi ju för övrigt funnit i de ovan här anförda remissvaren från fabriksföreningarna i de svenska städerna. Samtidigt som lagberedningen sålunda konstaterade, att pertinensbegreppet som regel varit tämligen begränsat i svensk rätt, fastslog den dock att detta begrepp utvidgats betydligt genom förordningen av den 15 oktober 1880 angående lagfart, inteckning och utmätning av järnväg m.m. För att så kunna avgöra vilken princip man borde tillämpa för att lösa det aktuella lagstlftningsproblemet, tog lagberedningen upp och diskuterade för- och nackdelarna med ändamålsprincipen, dvs. principen om organisk enhet och ideell samhörighet. Lagberedningen fann, att det fanns goda skäl för att anlägga och tilllämpa ändamålssynpunkten i fråga om industrianläggningar, något som också framkommit i de remissvar, som avgivits av dem som företrädde landets industri. Avgörande vikt skulle då fästas vid den inre samhörigheten mellan föremålet, maskinen eller redskapet, och byggnaden »i dennas användning för det dermed afsedda ändamålet». De inventarier, som användes vid fabriksrörelsen och var erforderliga för denna rörelses uppehållande borde betraktas som tillbehör till byggnaden. Genomförandet av en sådan princip skulle dessutom medföra en förenklad lagstiftning, och man skulle undvika många svårigheter, då det gällde att avgöra om ett föremål vore fast eller lös egendom, vilket var fallet vid tillämpningen av den mekaniska samhörighetsprincipen. Ändamålsprincipen skulle dessutom vara fördelaktig, då fråga uppstod, om tvångsrealisation av en industrianläggning. En tillämpning av denna princip skulle möjliggöra, att industriägaren kunde erbjuda större och bättre säkerhet för fastighetsinteckningarna och det skulle även bli möjligt att vid realisation av anläggningen få ut större värde. En specialinrättad fabriksbyggnad utan
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=