Göran Inger hänfördes i allmänhet alla därå befintliga föremål, som användes för åkerbruket och boskapsskötseln. Till samma typ som den franska och den preussiska rätten hörde förutom de rättssystem, som byggde på Code civil, österreichisches allgemeines biirgerliches Gesetzbuch samt med vissa viktiga avvikelser Sächsisches Gesetzbuch. Företrädare för den mekaniska sambandslinjen var först och främst den romerska rätten, där allt som inte var jordfäst räknades till lösöret {nihil fundi est nisi quod terra tenet). Sålunda räknades icke åkerbruksredskap till den fasta egendomen {instrumentum fundi non est pars fundi). Såväl åkerbruksredskap som husdjur, förråd av säd och foder, löst husgeråd och redskap av alla slag betraktades som lösören {res mobiles). Undantagsvis kunde ett löst föremål tillkännas egenskapen av pertinens, omdet nämligen var så nära förbundet med och avpassat för fastigheten, att det skilt därifrån saknade all användning och förlorade sitt egentliga värde, exempelvis dörrnycklar, brunnslock o.d. I de äldre germanska rättsordningarna hade man enligt lagberedningen ofta följt en annan linje, i det man där under stundom räknat även lösa föremål av högt värde till den fasta egendomen. Det var påtagligt, att härvidlag hade ätte- och släktgemenskapen spelat en viktig roll. Man hade velat behålla det mest värdefulla inom ätten. Stundom hade ett föremål kunnat betraktas som fast egendom i fråga om arvsrätt, medan det i andra avseende räknades till lösöre. Man kunde för övrigt iakttaga stora olikheter hos de skilda germanska partikularrätterna. I fråga om samtida utländsk lagstiftning framhöll lagberedningen, att förslaget till civillag för Bayern visat en återgång till den romerska rättens uppfattning om vad som var att anse som fast egendom, medan förslaget till allmän civillag för Tyska riket, dvs. förslaget till Biirgerliches Gesetzbuch, innehöll ett mycket vidare pertinensbegrepp. »Tillbehör till en sak är enligt detta förslag hvarje rörlig sak, hvilken, utan att vara beståndsdel af hufvudsaken, är bestämd att fortfarande tjena densamma och blifvit bragt i ett mot denna bestämmelse svarande yttre förhållande till hufvudsaken, såvida ej en sådan sak efter ortens bruk i handel och vandel icke anses som tillbehör. Under denna förutsättning räknas såsom tillbehör till en landtegendom exempelvis: för landthushållningen afsedd redskap och boskap samt jordens alster, så vidt de äro erforderliga för gårdsdriften till den tid, då ny skörd af enahanda eller likartade alster kan påräknas, äfvensom nödig gödsel. Såsom pertinenser till en för industrielt ändamål Inrättad byggnad betecknas i allmänhet de för det industriella ändamålet afsedda maskiner och andra redskap {Geräthschaften).» 114 26 -* Nya lagberedningens förslag, s. 20.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=