Tillkomsten av 1895 års lag 113 följt tre principer: 1. Man hade allmänt ansett det vara naturligt att jorden som sådan skulle hänföras till begreppet fast egendom. 2. Man hade i vissa rättssystem till begreppet fast egendom hänfört det som på ett yttre sätt är direkt förbundet med jorden, naturligt eller artificiellt mekaniskt, omedelbart eller medelbart, såsom växande träd och andra växter samt byggnader och fasta tillbehör till dem. 3. Man hade i andra rättssystem tillämpat ändamålssynpunkten eller principen om ideell samhörighet. Det är anmärkningsvärt, att dessa ovannämnda lagstiftningsprinciper uppmärksammades och ställdes i förgrunden redan 1886 i det ovan nämnda remissyttrande, som Upsala Fabriks- och Handtverksförening avgav till Kungl. Maj:t, då fråga var om 1847 års lagförslag skulle kunna duga som lag. Man avslutade sålunda remissvaret med följande yttrande: »I det stora hela må ock, såsom föreningen redan förut här ofvan antydt, allra sist anmärkas, att vid afgifande af detta förslag till stadgande rörande skillnaden mellan fast och lös egendom alltför mycket afseende fästs vid det blott yttre och deremot allt för litet vid det inre sammanhanget mellan å ena sidan obestridligen förefintlig fast egendom och å den andra sidan viss lös egendom samt att dervid särskildt uppmärksamheten icke hållits riktad på det ändamål, hvarför sådan viss lös egendom förbundits med fast egendom».“^ När lagberedningen 1892 fäste uppmärksamheten på de nämnda tre anförde man som företrädare för ändamålsprincipen eller principerna principen om ideell samhörighet den franska rätten, d.v.s. Code civil, och den allmänna preussiska landsrätten, Allgemeines Landrecht fiir die preussischen Staaten. Enligt Code civil räknades till fast egendom icke blott föremål, fästade vid en fastighet utan även sådant föremål, som av jordägaren tillförts fastigheten till dess tjänst och för dess hävdande såsom husdjur, åkerbruksredskap, utsäde, som lämnats till arrendator eller hälftenbrukare, duvor i duvslag, kaniner, bikupor, fisk i dammar, vinpressar, bryggkittlar, destillationsapparater, reservoirer, fat, utensilier somerfordras för drivande av smältugnar, pappersbruk och andra fabriker, halm och gödsel.-^ Liknande bestämmelser funnos även i Allgemeines Landrecht fiir die preussischen Staaten. I fråga omboningshus gällde, att allt som erfordrades för att göra det beboeligt räknades som fast egendom och i fråga om industribyggnader alla sådana redskap, vilka efter byggnadens bestämmelse var avsedda för det yrke, som skulle däri bedrivas. Till jordbruksfastighet Remissyttrandet är daterat den 8 dec. 1886 och ingår i Justitiedeprs konseljakter till konseljen den 29 jan. 1895. RA, Stockholm. Code civil, art. 522 och 524.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=