Göran Inger 106 frågan om brandstodsbolagens och brandförsäkringsbrevens roll och betydelse vid fastställandet av vad som vore att hänföra till fast eller lös egendom. Enligt Strömfelt verkade det som om domstolarna ofta helt följde försäkringsbolagens handlingar vid avgörandet av vad som skulle anses som fast eller lös egendom, vilket förhållande till en del kunde förklara den växlande praxis, som kunde noteras även hos Högsta domstolen. Strömfelt gick så långt, att han förklarade, att icke blott närings- och affärslivet allvarligt skadats av bristen på klara lagregler utan att även förtroendet för domaremakten rubbats. Den tredje och siste talaren, landshövdingen i Stockholms län, Wilhelm Stråle, som likaledes var ledamot av lagutskottet, gick på Strömfelts linje och yrkade bifall till utskottets betänkande, vilket också blev kammarens beslut med röstsiffrorna 68—9. När frågan togs upp i Andra kammaren i början av mars månad, framhöll flera talare frågans vikt och det önskvärda i att en utredning komme till stånd, men trots detta föll frågan på grund av formella skäl.® Man ansåg i Andra kammaren, att motionen blivit fel behandlad i formellt avseende i Första kammaren, då den hänskjutits till ett tillfälligt utskott i stället för att enligt paragraferna 37 och 42 i riksdagsordningen hänskjutas till lagutskottet. Det stod dock klart för kammarens ledamöter, att frågan skulle komma upp till förnyad behandling genom en ny motion vid det kommande årets riksdag. Så skedde också genom att industrimännen, disponenten Axel Swartling, vilken liksom Strömfelt representerade Norrköpings stad i riksdagen, väckte en med Strömfelts likalydande motion i Andra kammaren.^® Swartling avslutade sin motion med att påpeka, att han själv i egenskap av ledamot av kommittén för utarbetande av förslag till förordning angående förlagsinteckning redan 1881 hade framhållit nödvändigheten av att i lagen upptogs bestämmelser om vad som skulle hänföras till fast respektive lös egendom. Motionen remitterades denna gång till lagutskottet, som yrkade bifall till densamma.Dock reserverade sig utskottets ordförande, landshövdingen i Örebro län, sedermera statsrådet och chefen för justitiedepartementet, Axel Bergström. Av stort intresse är lagutskottets påpekande, att det förekommer särskilda föreskrifter om vad som är att hänföra till fast egendom i den franska Code Civil art. 517—526, vilka föreskrifter man trodde hade förhindrat många tvister inför domstol och i sådana fall, där man icke kunnat undvika dylika tvister, i hög grad underlättat deras avgörande. Däremot tvivlade lagutskottet på att frågan skulle kunna lösas av doktrinen. ® AK:s prot. 5/3 1884. Motion 101: 1885. Lagutskottets utlåtande 51, saml. 7, 1885.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=