Tillkomsten av 1895 års lag angående vad till fast egendom är att hänföra Av Professor Göran Inger Det torde icke råda någon tvekan omatt det först och främst var industrialismen och i någon mån den med denna företeelse sammanhängande, förändrade situationen på bostadsmarknaden, den tilltagande befolkningsförflyttningen till städer och industriorter och den därav följande tillkomsten av hyreskaserner, som drev fram 1895 års lag angående vad till fast egendom är att hänförad 1895 års lag om fast egendom är för övrigt ett gott exempel på sambandet mellan samhällsutveckling och rättsutveckling. I den rättshistoriska forskningen bekräftas ideligen, hur omöjligt det är att förstå rättsutvecklingen i ett land utan att äga kännedom om samhällsutvecklingen, näringslivet, politiska, ideologiska och religiösa förhållanden och strömningar. Redan vid riksdagen 1879 hade frågan om en ändring av lagstiftningen rörande förlagsinteckning aktualiserats genomen motion i första kammaren av statskommissarien och rlksgäldsfullmäktigen Per Samzelius.- Denna motion resulterade i en skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning. Den kommitté, som härvid kom att tillsättas, framhöll bl.a. i sitt »Förslag till Förordning angående förlagsinteckning och i sammanhang dermed erforderliga författningar» 1881 bristerna i gällande lagstiftning icke minst i fråga om gränsdragningen mellan fast och lös egendom. »Vår lagstiftning saknar, såsom bekant,» sade man, »utförligare bestämmelser rörande skilnaden mellan fast och lös egendom — ett förhållande, som ofta ledt till stridiga tolkningar af hvad som är att till det ena eller andra slaget hänföra. I all synnerhet pläga svårigheter möta, då det ifrågakommer ^ I det följande har jag icke för avsikt att närmare utreda begreppen fast och lös egendom i svensk rättsutveckling, då detta redan varit föremål för flera studier, utan jag ämnar endast beröra 1895 års lag om fast egendom. - Motion 26: 1879. Se även Lag Utskottets utlåtande 38; 1879.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=