99 JORDEBOK OCH ÄGANDERÄTT Motiven till 1971 års rennäringslag hänvisar till det redan då pågående skattefjällsmålet för äganderättsfrågans lösning. Beträffande Skattefjällens redovisning i gällande 1881 års jordebok såsom »krono under enskild disposition» bör även analogivis uppmärksammas Kammarkollegiets ovannämnda utlåtande angående häradsallmänningarna (s. 238 näst sista stycket), där kollegiet uttalat sig om jordeboksredovisningen av häradsallmänningarna. Enligt kollegiet beror nämligen dessa deras redovisning däri »säkerligen därpå, att varken skatte eller frälse titel funnits användbar å dem». Kollegiet har vidare framhållit att även om den varit ett uttryck för då inom kollegiet rådande uppfattning angående äganderätten till häradsallmänningarna, synes uppenbart att sättet för redovisningen i jordeboken icke kunnat tillägga kronan en äganderätt, varpå den icke av annan grund kunnat göra anspråk gällande. Ex analogia är förhållandet detsamma beträffande Skattefjällen. Därest Kronan icke varit ägare till skattefjällen vid tillkomsten av den första renbeteslagen år 1886, vilken ställning ha då samerna? I mitt utlåtande i Skattefjällsmålet till hovrätten, september 1975,**- har jag framhållit att 1646 års »Frijhetz Breef opå Lappefiällerne i Jempteland» är kunglig stadfästelse på urminnes hävd till skattefjällen för vederbörande same såsom företrädare för en samisk si]te ( =lappby). Frihetsbrevet innebär ny skattläggning av skattefjälls hela areal inom angivna gränser. Innebörden av denna skattläggning måste vara, att fastigheten (skattefjället) av landshövdingen å drottningens vägnar bedömts vara av skatte jordnatur. För förståelsen av jordebokens annotationer är givetvis kännedom om skattläggningen — när sådan kännedom kan vinnas — av avgörande betydelse. Tingsrätten synes med rätta ha tolkat samernas rätt till skattefjäll vid 1600-talets mitt som äganderätt, och denna tolkning vinner stöd av det nyss anförda. Beträffande innebörden av rättsgrunden för samernas rättsställning, nämligen den urminnes hävden, bör det uppmärksammas, att denna är ett laga fång —eller presumtion för ett sådant —varigenomden som okvald och ohindrad besuttit, nyttjat och brukat en egendom (skattefjället) i så lång tid, att ingen minns eller av sanna sago vet, huru hans förfäder eller fångesmän först därtill komne äro,®^ får äganderätten däröver. Det är emellertid att märka, att JB:s 15 kap i 1734 års lag icke använder Samernas Vita Bok III: 2, s. 32. 1734 års lag, Jordabalken 15 kap 1 §. D. Nehrman: Inledning til then Swenska Jurisprudentiam civilem (1729), s. 374.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=