Gerhard Hafström 92 2. »Lappallmogen kallas genom deras länsman» samt enskilda jordägare genomkungörelse till sammanträde i ämnet. 3. Lantmätaren skulle »till yttre gränsorne afmäta hwarje så kalladt skattefjells område». 4. Sedan en socken eller, där belägenheten annorlunda fordrar, samfällda fjällmarken blivit kartlagd, skulle lantmätaren med två gode män i vederbörandes närvaro »af tillstötande disponible Krono marker, utstaka nödige betestrakter särskildt för hwarje Skattefjell», varvid sorgfälligt skulle tillses, att såvitt möjligt, nödig skog till bränsle icke skulle saknas. 5. Från »hwardera af de sålunda utstakade markerne» skulle förrättningsmännen föreslå årlig ränta, beräknad i smör, vilken ränta sedermera skulle av K. B. prövas och för ständig stadfästas. 7. »Fisket i de sjöar och strömmar, som finnas inom Lapparnes sålunda afrösade betesmarker bör, derest detsamma icke med indelt ränta är försedt, åtfölja betesrättigheten emot särskild ränta». 10. Såväl socknarnas hemmansägare och nybyggare som lappallmogen fingo äga att var för sig utse en ojävig god man ifrån socknar, vilkas ägor icke angränsade till fjälltrakterna. Det är att märka, att i 1837 års Kungl brev endast de intill skattefjällen tillstötande marker angivas såsom »Krono» men däremot icke själva skattefjällen. »Tillstötande disponible Kronomarker» anger en vilja hos författaren av 1841 års brev att söka lösa vinterstamhållsfrågan utan att rubba redan skedd avvittring i socknarna. Det är en målangivelse i 1841 års brev som i verkligheten saknade grund i de lokala förhållanden, som avvittringen —långt gången —redan skapat. I punkten 5 görs en skillnad i skattläggningen mellan gammalt »skattefjäll» och »tillstötande kronomark». Detta beror på att uttag av ytterligare skatt (ökeskatt) vid denna tid kunde ha annan kameral natur (krono) är huvudenheten (skatte). Det är vidare av betydelse och anmärkningsvärt, att det enligt författningen inte skulle utses någon person att beträffande skattefjällen tillvarataga Kungl Majrts och Kronans rätt. Detta skulle nämligen ha varit fallet, om skattefjällen ansetts ha varit Kronans egendom. Den syn på Kronans äganderätt till fjällmarken i Jämtlands län, som avspeglas i 1841 års Kungl brev, visar alltså icke någon bild av Kronan såsom ägare till skattefjällen men väl till den tillstötande fjällmarken, i den mån sådan fanns. Jfr Kungl. brev till Kammarkollegium den 12 januari 1849 ang. naturen av den under äldre hemman i de norra länen vid afvittringarne, emot ökeskatt, bibehållna öfverlappmark. Se Lilienberg: Svensk lagsamling, 1875, 1—2, s. 426.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=