JORDEBOK OCH ÄGANDERÄTT år 1828. Fastighetsmål, där äganderättsfrågan var under prövning, kom därigenom även beträffande kronojord att avgöras av de allmänna domstolarna, vilka tillämpade civilrättsliga rättsregler och icke den kamerala redovisningen i jordeboken. Enligt Skottes antagande torde 1886 års lagstiftares uppfattning om äganderätten till renbetesfjällen närmast ha påverkats av den syn på kronans äganderätt till fjällmarken i Jämtlands län, som ansågs avspeglad i avvittrlngsförfattnlngarna och deras tillämpning. Vilken syn avspeglas då i dessa författningar? Avvittringen hade fortgått enligt 1820 års stadga i Jämtlands län med utdelning av avgränsade områden till hemman och nybyggen utan omfattande allmänningar. Härvid hade samernas vinterbetesområden, »vinterstamhåll», kommit i fara, då de kommit inomhemmans område. Samerna protesterade häremot. I brev den 19 september 1837'*^ förordnade Kungl Maj:t att en med avseende på förslag av grunder för avvittringen inom Hede pastorat i Härjedalen utsedd kommitté även borde avgiva förslag »angående säkre gränsor emellan Lappallmogens betesmarker och de tracter, som antingen komma att tillhöra enskildte jordägare eller Kronan». Enligt Kungl Maj:ts brev ang. bestämmande av säkra gränser för Lappallmogens i Jemtlands län renbetestrakter den 20 april 1841^^ hade fjällallmogen i Undersåkers socken i länet underdånigt ansökt att varda bibehållen vid de renbetestrakter, den av ålder innehaft, och att skillnaden emellan dessa trakter å ena sidan samt nybyggares och skattebönders ägor å den andra måtte bliva uppgången. Enligt dessa författningar föreligger det alltså en bestämd tredelning mellan lappallmogen, enskilda jordägare och Kronan. Renbetesfjällen — skattefjällen — förutsättas sålunda icke vara Kronans. I anledning av nämnda kommittées förslagförordnadeKungl Maj:t i det ovannämnda brevet den 20 april 1841, »att den förrättning, som Committerade ansett nödig för att af Kronans disponible fjellmarker tilldela Lapp-Allmogen nödigt utrymme för renbete samt skog till bränsle» skulle verkställas, så snart avvittringsarbetet i länet fullbordats. 1841 års brev nämner i ingressen 1837 års brev. De i 1841 års brev fastställda grunderna för ifrågavarande förrättning voro följande: 1. Två skickliga avvittringslantmätare skulle utses för förrättningens verkställande enligt gällande författningar. 91 Se aktbilagan 384 bland tingsrättens handlingar samt Samernas Vita bok 11:2, s. 746. Tomas Cramér och Gunnar Prawitz: Studier i renbeteslagstiftning, Stockholm 1970, s. 179, vari även är avtryckt lagtexten i renbeteslagarna 1886, 1898 och 1928.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=