JORDEBOK OCH ÄGANDERÄTT tionsrätten till desamma utöfvats af häradsborna, som sålunda ägt tillgodogöra sig allmänningarnas afkastning med vissa inskränkningar. Härmed öfverensstämmer ock, att i gällande jordeböcker häradsallmänningar redovisats bland kronoegendomar.» År 1927 uttalade i ett utslag Regeringsrätten, som sannolikt påverkats av Kammarkollegium, att kronan vore att anse som ägare (RÅ 1927, s. 113). Följande år måste HD ånyo taga ståndpunkt till problemet, på grund av frågan om ensittarlagens tillämpning å allmänningsjord. HD löste problemet på det sättet, att den förklarade häradsallmänning icke tillhöra kronan (NJA 1928 s. 463), Inom loppet av två år hade således våra båda högsta domstolar kommit till motsatt resultat beträffande en viktigt principiell fråga. Inom samma tid hade Kammarkollegium ändrat uppfattning och gjorde i ett utlåtande 1928 gällande, att häradsallmänningarna voro »för sig bestående fastigheter» och sålunda ägdes varken av kronan eller häradsintressenterna. Kammarkollegiet har i infordrat utlåtande i rättsfallet NJA 1928, s. 403 — angående fråga om lösningsrätt till område, som tillhör häradsallmänning — beträffande betydelsen av jordebokens redovisning av häradsallmänningarna framhållit följande: »Slutligen påkallar häradsallmänningarnas redovisning i gällande jordebok som krono under allmän disposition ett omnämnande. Sagda allmänningar finnas icke uppförda i äldre jordeböcker än de nu gällande, vilka upplagts å 1870- och 1880-talen. Deras redovisning däri beror säkerligen därpå, att varken skatte eller frälse titel funnits användbar å dem. Men även om den varit ett uttryck för då inom kollegiet rådande uppfattning angående äganderätten till häradsallmänningarna, synes uppenbart, att sättet för redovisningen i jordeboken icke kunnat tillägga kronan en äganderätt, varpå den icke av annan grund kunnat göra anspråk gällande». 89 Efter ett flertal utredningar blev frågan föremål för beredning inom Jordbruksdepartementet, där ett lagförslag utarbetades, vilket efter anmälan den 10 april 1931 i Statsrådet remitterades till Lagrådet, som den 15 maj 1931 avgav följande yttrande: »I det utlåtande, som lagrådet avgivit över det föreliggande lagförslaget har lagrådet framhållit, att vid tillämpning av cirkuläret den 14 april 1824, ägarna av den i mantal satta jorden inom häradet erkänts såsom innehavare av dess rätt till häradsallmänning. Lagrådet har därvid erinrat att i 1866 års skogsförordning, uttryckligen stadgats, att delägare i häradsallmänning vore de som i häradet bygga och bo, efter deras oförmedlade hemmantal. Härigenom hade dessa jordägares äganderätt till häradsallmänningarna under 1800-talet vunnit ett erkännande inomlagstiftningen, som enligt lagrådets mening icke medgåve, att denna rätt ånyo sattes ifråga, vartill nyare rättshistoriska forskningar ej heller gåve anledning. Av samma skäl kunde rätten till delaktighet i häradsallmänningarna icke utan vederlag till jordägarna utsträckas till alla inom häradet boende. Anledningen till en sådan ändring ifråga om delägarrätten syntes icke föreligga.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=