Gerhard Hafström G. A. Berggren den 27 maj 1931 förrättning för utstakande av rågången mellan Ragnabo södra by i Söderåkra socken å ena, samt lägenheten Kronovattnet nr 1, å andra sidan. I byns fiskevatten bedrevs bl.a. ålfiske. Tämligen långt ut i Kalmarsund ligga vissa undervattensgrund mindre än 2 munder havsytan. Då förening angående rågångens rätta sträckning icke kunde åvägabringas, beslöto förrättningsmännen, att rågången i Kalmarsund mellan det till byn hörande vattenområdet och Kronovattnet nr 1 skulle sammanfalla med gränsen för strandägares fiskerätt vid öppna havsstranden, dvs. omfatta allt det vatten, som funnes t.o.m. 180 meter från det ställe invid stranden, där stadigt djup av 2 mvidtoge. Strandägarna anförde besvär över förrättningen vid Södra Möre härads domsagas Ägodelningsrätt och bestredo därvid, att stadigt djup av 2 m funnes närmare land än de ovannämnda undervattensgrunden, vilka bort falla inom rågången, vilken sålunda borde förläggas östligare, dvs. längre ut i Kalmarsund. Ägodelningsrätten yttrade i utslag den 17 augusti 1931, att då strandägarna »ej i målet visat, att utanför byn något vattenområde inomskärs eller eljest på mindre avstånd än 180 m från ställe invid strand, där stadigt djup av 2 m vidtoge, tillagts fastigheten Kronovattnet nr 1,» så prövade Ägodelningsrätten rättvist ogilla den mot förrättningen förda talan. Hemmansägarna fullföljde talan. Lantmäteristyrelsen (Hrr Bagger-Jörgensen, Palm och Williams) avgav infordrat utlåtande. I detta vände sig styrelsen mot den rättsuppfattning, som enligt Kammarkollegiets ovannämnda protokoll den 28 augusti 1929 låge till grund för kollegiets ovan omförmälda åtgärd den 4 september s.å., eller att även ett helt och hållet vattentäckt område vore att betrakta såsom fast egendom, en uppfattning som syntes sakna stöd av lag och stå i motsats till rättsvetenskapen. Lantmäteristyrelsen åberopade i sammanhang härmed det ovannämnda yttrande, som styrelsen den 8 november 1932 avgivit till Ägodelningsdomaren i Umeå domsaga rörande gränsbestämning mellan, å ena sidan, hemmanet Lövön nr 1 och, å andra sidan, lägenheten Kronovattnet nr 1, allt i Holmsunds socken. Styrelsen redogjorde då först för allmänna förutsättningarna för gränsbestämning mot öppna havet och framhöll, att det förhållandet att i vårt land den starka landhöjningen, särskilt i Norrland, åstadkommer mycket stora förändringar i såväl strandlinjens läge som och djupförhållandena, ej har satt något spår i lagstiftningen. Det vore nödvändigt att anse yttergränsen för strandägarnas vattenområde förskjutas med strandlinjen. Eljest skulle det i en historiskt sett ej avlägsen tid (om några hundra år) kunna 84
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=