Gerhard Hafström 76 nämndes år 1314, torde bostället vara av medeltida ursprung. Riktigheten av detta antagande kan emellertid ifrågasättas. Någon närmare utredning om de medeltida förhållandena förekommer anmärkningsvärt nog icke i målet. År 1314 förbundo sig invånarna i Alirs pastorat i Hälsingland att erlägga en viss s.k. S:t Olofsgärd till Uppsala domkyrka. Av ett diplom från samma år framgår, att Undersvik vid denna tid endast var annex till Arbrå. Diplomet innehåller en förteckning över pastorat och kloster m.m., vilka skulle utbetala en s.k. sexårsgärd på påvens befallning. Under rubriken »De prepositura baldanes», vilket torde motsvara bygdelaget Alir, finns uppräknade tio kyrkor, bland vilka Undersvik ej är med. Till fyra av dessa äro orden cum annexa tillagda. Tio av de fjorton uppräknade kyrkorna i Alir i det förstnämnda diplomet äro de samma som tio i det sistnämnda; de fyra som skulle motsvaras av annexen äro Hanebo, Undersvik, Rengsjö och Trönö. Envar av dessa har en påtaglig geografisk samhörighet med de kyrkor, vilka angivas ha annex. De motsvarande pastoraten ha varit Segersta-Hanebo, Arbrå-Undersvik, Moo-Rengsjö och Norrala-Trönö. Undersviks ställning som annex till Arbrå är sålunda klarlagd. Det är möjligt, att redan under medeltiden en kaplan varit bosatt i pastoratet. År 1577 omtalas för första gången en kaplan i Undersvik, men detta innebär icke —det är ej ens antagligt —att han då bodde i denna annexförsamling. Det är sannolikt, att det under medeltiden varken funnits någon kaplan eller någon prästgård i Undersvik. Arbrå behöll sin ställning som moderkyrka även efter reformationen. I början av 1700-talet fick kapellanen, som tidigare bott i Arbrå, sin boplats i Undersvik, »hvarest på en stenbacke vid kyrkan kapellansgård uppförts dels av sockenmännen, dels av kapellanerna själfva, hvilka senare tillika efter hand uppodlat vissa områden kring densamma, antagligen på sockenmännens gemensamma mark».^^ En geografisk karta från år 1704 visar, att ägorna huvudsakligen lågo omkring kyrkan. Denna kaplansgård torde kapellanen använt somnattstuga vid sina predikningar i Undersvik,^® I en av pastor år 1713 lämnad uppgift heter det, att kapellanen »brutit och brändt nog steen och så medelst oprögdt småå täppor kring om gården, men eljest inga ägor». Svenskt Diplomatarium. Band III, nr 1962. Svenskt Diplomatarium. Band III, nr 1946. J. E. Fant och A. Th. Låstbom: Upsala ärkestifts herdaminne, del I, (Upsala 1S42), s. 117 ff. Gabriel Thulin: Redogörelse för de ecklesiastika boställena, Gäfleborgs län (1904), s. 258 ff. Jfr motsvarande fall i Stora Kils socken i Värmland; se Frej Alsterlind: Den gamla kyrkplatsen, 1956, s. 145.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=