81 SLÅ SIG FÖR MUNNEN OCH RÖTA LÄPPAGÄLD När subsidiärstraffet enligt R 31 utdömdes vid Ål)o rådhusrätt 11/9 1620, dömdes injurianlen »slå sigh sielff på munnen och förwysad Staden». Stadslagen stadgade ju också subsidiärt prygel. Detta har utelämnats i domen. F()r närvarande är det praktiskt omöjligt —P-g.R. den stora mängden outgivna domböcker för områden under landsrätt — att överblicka hur ofta primärstraffet (»paragraf 7») i KrLL har använts. Har det endast fått temporär och regional användning? Att paragraf 7 faktiskt mtc alltid har använts i områden under landsrätt står klart. Detta torde ha flera förklaringar; 1. Den kaotiska situationen i fråga om lageditioner. Fiir att råda hot mot de divergerande handavskrifter av lagböcker, som cirkulerade, gavs under 1600-talet ut en rad editioner. Men dessa var som vi sett, inte sinsemellan överensstämmande beträffande injurieheslraffningen. Några innehöll paragraf 7, andra infe. Detta måste ha fått en splittrad domsutövning som följd. 2. Påverkan av områdets tradition. I utgivna uppländska domböcker omtalas aldrig munslag etc., men väl läppagäld. Detta kan ha sin grund i en äldre välutbildad iiormtradition. Upplandslagen saknade ju okvädningsbestämmelser. 3. Influenser från stadslagen. Man har i likhet med stadslagens hestiimmelser betraktat niunslag och övriga primära delstraff såsom sidisidiära, och endast utdömt hoten. 4. En utvecklad praxis alt ställa saken »öppen» form för villkorlig dom. Sällan har man då preciserat straffet. dåtidens Ibland föreligger vidare svårigheter att säkert tolka domböckernas komprimerade skrivsätt. När inom ett begränsat område och nära i tiden, del i ena fallet döms ut 9 marks böter, muuslag och 110 UUB, B 201 (Nr 5 a—h), I elf norrländskt mål 22/5 1015 uldöins »l)ölha 0 mark för läppc jtäldh och slå sigh sielf för munnen och gå l^acklänges af tingzstadcn och scija Ihet sigh hafiia higilt och suare sädan huarken till lagh eller rätte». På gode miins förhön beslämdes alt vid recidiv skulle »samma straf stå honom ypi)edt». Ångermanlands landslingsakter 1028—1044. I: Norrkindska -Samlingar ulg. av .Iohan Norolandkr. 11. 10. Stockholm 1915—1923, s. 117 f. .Ifr Lars Lkvander, Brottsling och bödel. Stockholm 1933, s. 187. 0
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=