(57 SLÅ SIC. F()R MUNNEN OCH BÖTA LÄPPAGÄLD (öveii)evisad) 1 Såsom siil)sidiär liesiraffning slad^^ade stadslagen R 31 alltså »slå sig för immiien, och sägi sielfwer thet han lögh».’’** kåkstrykning och fiirvisning. Kominer han olovligen åter till staden, upprepas denna bestraffning varje gång. ^’id recidiv efter lovlig återkomst förvisades han på livstid, vid äventyr av tungans förlust. Om attributet förvnnnen inte är med bedömdes brottet enligt 31:2 lindrigare eller till halva hoten. Injurianten behöver inte slå sig bir munnen, giira ärefrirklaring eller, om brottet inte upprepas, fly staden. Snbsidiärt för sexmarksboten är da endast kåkstrykning. Motsvarande straffbestämmelser för okvädningsord saknas i äldre landslagen. Detta kan miijligen förklaras av att sladgandena i Upiilandslagen iTL), direkt eller förmedlad av ^’äslmannalagen, i stor ntstriiekning tagits npp i landslagen. l'L saknar bestämmelser för okviidande. MlvStL:s bestämmelser om verbalinjnrier sluter nära an till RJR:s, vilket IIemmek tidigare påpekat.De uppräknade okvädningsorden :ir desamma i båda lagarna. Såsom snbsidiär beslraffning stadgar båda prygel och sladsförvisning för grövre brott. MEStL R 31 kräver dessutom en äreförklaring, som i sin föreskrivna form är av direkt förödmjukande slag, »slå sig för munnen och säga alt han ljög». Xågon motsvarighet till detta Jfr t.ex. Bil>er;Utens straffluiiii okvädningsord: sthyff eller roner, nmrtluM' eller falscliener, incenellier elder horliarn, sehalek eller sehoge son». .Sc.hei a.a. s. 21)(). 1G47 års utgåva av stadslagen. Oin delta skriver Hans Oluffsson, .Skyttekoinmentarcns fullhordare: »Giörs Inir ålhskildnat ])å oqinidningsordh, oeh ther man liigger thetla ordelt till ’förwonnin’, tiuf, nitirdare eller annor smiideligh ordh som här uptiilias i caj)., tå hölher han som föreschriffuet ståår: Men läggz icke thelta ordett 'förwonnin' till, tå höthes halfparten minder; ty tlicr cii uhr '/'önnonnin' till. ther k(in h(in ickc hära Ncij för xigh: men ähr lian oförmannin. .cä kommer han A'cr/ för .'iiyh. derföre iihr straffet minder. [Läiis hiirom widhare Ihell sista (.aj). i Tingm.-H. oeh ulhUiggningen iilhi dhen nytryckta Landzlagen om Liippegiiildh och ulhi gåixlzriitlen den 8 articlcn.»] Riksrådet Johan Skyttes kommentar lill stadslagen. I tg. I’mii. Woi.i f. Götehorg lt)05, s. 194. Del citerade sistniimnda inom klämmer iir hämtat från Ul'R hs R 190 a. Det av Oluffsson kursiverade iir hiimlat från Olaus Petri, Kommentar till stadslagen, .Samlade skrifter av Olaus Petri. 4. l^jipsala 1917, s. 336. Ragnar Hemmf:r, Studier rörande straffutmälningen i medeltida svensk riitt. Helsingfors 1928, s. 151.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=