66 GUNNEL HEDBERG Grimm anför en till mnnslaget närbesläktad syinbolhandling: »Von der nase weiss icb ans dentschein recbt keinen syinbolisehen gebraiicb, icb iniisste denn die norinännische gewohnheit anfiibren, dass beiin widerruf von schinähungen der verurteilte sicli selbst am nasenzipfel zn fasse hatte.» MAGNUS ERIKSSONS ALLMÄNNA STADSLAG I’tir okvädningsord stadgade Magnus Erikssons allmänna stadslag, R 31. från mitten av 1300-talet följande: »Den som kallar en annan med okvädinsord och blir finvunnen därtill med tvä män, gode och trovärdige, höte tolv marker till treskifte, såsom förnt är sagt, eller värje sig med sex mäns ed. Eörmår han ej böta, må han slå sig för miinnen och säga, att han ljög, och han skall bliva slagen vid stocken och fly fran staden och aldrig komma tillhaka dil, om icke målsäganden beder för honom. Kommer han olovligt till staden, skall hans straff bliva detsamma som förnt, och likaså så ofta han kommer till staden. Får han lov att vara i staden och giir sådan gärning om igen skall han bliva slagen vid kåken och fly från staden och aldrig mera komma till staden, med hön eller på annat sätt, utan all mista sin Innga.»^^ I fortsättningen räknas de okvädningsord npp för vilka stadgandet gällde: tjuv, mördare, liignare, skökoson, mordhrännare. son av hynda, träl, horkona, sköka, trollpacka eller förgörerska. De straffbelagda okvädningsorden är desamma som i Bjärköarätten (BjR). I MESlL har de tillagts allrihntet »förvimnen» Grimm, a.a. Bd I, s. 198; Hans Helfritz, Der geschichtliclieii Bestand und die legislative Vcrwertbarkeit von Wideruf, .\bbitte und Ehrenerklärung. Grcifswald 1905, s. 53, not 119: »Hier inusste der Beleidiger anf (itfentlichein Plaize sich selbst an die Nase tassen nnd dabei znin Beleidiglen sagen: 'de ce (jne je t'ai appellé larron, j’ai menti, car ce crime n est jias en toi; el de la bouche dont je l ai dit je snis de la bouche dont je I'ai dit je snis mensonge'»; Domino Dii Canoe, Glossarium mediae et infinae latinatis. V. s. 571 (Nasiis). Jfr Lizzie Carlsson, De medeltida skamstraffen. Rig 1934, s. 144. .\ke IIolmb.Kck, & Elias Wes.sén, Magnus Erikssons stadslag i nusvensk tolkning. Lund 1966. — I vissa handskrifter (t.ex. GUB, hs 51/2) har stadgandet fått paragrafnummer 32 i rådstugiibalken).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=