64 GUNNEL HEDBERG hoffc zu hiilldrup die Fussknegte auff ? stunden augeschloszen, hiernegst auch . . . Uhrpfehde . . . das Andyt . . . nuf ewig verinicsen». Domea överklagas och överrätten beslutar om att »bestemmelseii om tilbagakaldelse stadfestes, mens J. C. fritages for halsjern og kun forvises fra amtet i 3 år. Efter S. N/s påstand afsiger ransnaevningerne straks en ’Bescbeid' om, at J. C. skal blive i arresten, till sporgsmålet om sägens omkostninger er afgjort, men at han med det samme straks skal foretage 'widerruff . . . mitteis des Mundschlagens’. Under själva processen hade kärandesidan citerat »en masse tyske retslaerde og påstår J. C. domt til at sia sig på nmnden og kalde sine ord tilbage», kåkstrykning, urfejdsed och evig förvisning. Också i ett annat långvarigt mål om ett injiiriebrev i Aabenraa 1708—1726,^® kräver kärandeparten »brevet braendt ved skarpretteren og Schiitt domt til at slå sig på miinden og til at betala bode,» liksom »Kgl. byog delefoged Andreas Jensen kraevede for grove verbal- og realinjurier Asmus Iversen domt til at slå sig på numden, gore offentlig afbigt og bode 'eine ansebliche iind tapferc Geld-summe' til konge og by».^^ Delta att man kräver munslag som delbestraffning visar att straffarten haft förankring i rättslivet och att man tillmätt den viss betydelse. I andra fall är det inte utsagt om numslag förekommit vid deii utdömda avbönen.^- Från Danmark norr om Slesvig bar jag inte funnit några belägg ftir läppagäld i betydelsen munslag »Begrebet 'mimdslag’ findes ikke i Danske Lov af 1683, bvis 6. bogs 21. kapitel bandier om aeressager, og jeg bar heller ikke fundet andre lovregler om dette begreb. Jag kender ikke eksempler på, at det er blevet brugt i praksis i kongeriget Danmark (altså nord for Kongeåen); men derfor kan det jo godt vaere förekommet i enkelte tilfaelde. I berlugdommet Sonderjylland (Slesvig) bar der muligvis heller ikke vaeret lovregler om det; men jeg bar i gamle retsboger fundet adskillige eksempler på, at man brugt Alaulscblag’, åbeubart efter tysk forbillede.» . . . »At sia sig selv (eller eu audeu) pa uuuuleu som tilbagekaldelse af eller straf for en lognagtig udtalelse er imidlertid ikke Ibidem s. 179. Ibidem s. 187. .Se ex.: Thvgksex a.a. .s. 10.), s. 209 --ISi och s. 212 (ur 2.')7l.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=