57 SLÅ SIG FÖR MUNNEN OCH BÖTA LÄPPAGÄLI) eventuellt gällande uppfattningen av munslaget såsom en suhsidiär bestraffning också enligt landsrätt direkt lagstöd.^ Sedvänjan att slå sig för munnen och gå baklänges uf ur rättssalen är inget betydelsefullt institut i vårt rättsliv. Doktrinbehandlingen av det är ringa, och det har oftast förbigåtts i utgivna domböckers register. Eftersom inga förnyade påbud om dess användning proklamerades saknas det i gängse förordningssamlingar. I stadslagen är munslag, såsom nämnts, en subsidiär bestraffning och en delpåföljd. Man kan därför anse det vara oriktigt att behandla institutet utbrutet ur straffkomplexet, och istället vilja se en totalbehandling av ärekränkningsbrotten och deras påbiljder.*’ Likväl anser jag det motiverat med en framställning av främst utvecklingen och laghistorien av munslaget och den mångtydiga läppagälden, på samma sätt som man kan beskriva t.ex. förvandlingsstraffet gatulopp. Enligt vissa utgåvor av KrLL är munslag — liksom Iiaklängesgång —en delpåföljd av det primära straffet, varför invändningen att behandla instilutet på grund av dess karaktär av subsidiärstraff, är något oegentlig, b^ftersom munslag och läpjiagäld är relativt okända fiireteelser, kan det vara motiverat att söka belysa dessa. Den begreppsmässiga förvirringen kring läppagälden —ordet läppagäld har av olika birfattare använts på olika sätt stryker ett behov av en närmare granskning. För ändamålet bar systematiskt genomgåtts de rättsfallssamlingar som finns att tillgå i tryckta utgåvor, i birsta band städernas tänkeböcker (Arboga, Enköping, Gävle, Halmstad, Helsingfors, Jönköping, I pr.ixis kunde fiillda domsavgöranden vara långt borta från gällande lag. Ett exempel från Vadstena 23/4 1582 kan illustrera denna fria domsuteivning: varje gång hon brukar sin mun »tå giiffz honom loff att strax allössaa henne med itt wederträä eller huad han i handom haffuir». Vadstena stads ählsta tänkeliöeker (»Domboken») 1577—1010. Itlg. av Georg J. V. ICricsson. U])p.sala li)45—52, s. 60. * Veterligen finns ingen motsvarighet för svensk rätt till JoN Sc.HEis utomordentliga framställning Om .lErekraenkelser efter norsk Ret. Tidskrift for Retsvidenskah 16(1',)()3), s. 280—459; 17(1904), s. 177—278; utökad i hokform med samma titel i Kristiania) 1910. — Alvar Nelson, Riitt och ära, Uppsala 1950, börjar i sin laghistoriska del med reformer av 1734 års lag och C. G. 11ammarsk,iöld, Om falsk angifvelse och ärekränkning med siirskilt afseende å 16 kapitlet af 1864 års strafflag, Upsala 1875, behandlar som titeln anger senare tids lagstiftning. under-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=