56 GUNNEL HEDBERG som ägde rum 1614, »är mer än en tiondel sådana, där den kärande fälls till böter för defamation (läppagäld) eller den defamerade direkt uppträder som kärande».- Däremot vet vi inte hur vanlig rättssedvänjan att slå sig för munnen och/eller gå baklänges ut ur rättssalen var. Vi kan konstatera, att enligt KrLL denna ceremoni var ett primärt delstraff för okvädande. Det kan därför vara möjligt, att sedvänjan inte förts in i domboken. Den kan ha varit en självklar del av straffet. Men det är också miijligf. att stadslagen påverkat straffutmätningen utanför sitt jurisdiktionsområde. Enligt stadslagen utgjorde »slå sig för munnen» en subsidiär delbestraffning, som utgick när boten inte kunde gäldas. Inte heller när det gäller stadslagen vet vi i hur hög grad man följde lagens bokstav vid straffulmätningen för okvädande. I flera domar omtalas prygel och förvisning,^ men inte munslag. vilket enligt MEStL R 31 borde ingå i bestraffningen. Vi bar också exempel på bur man i stället för att utkräva det subsidiära straffet i vissa fall kunde efterskänka det eller ställa saken på framtiden."* Möjligheten att man i praktiken betraktat den nesliga bestraffningen i landslagen såsom subsidiär eller använt den endast vid grövre brott kan, som ovan antytts, inte helt uteslutas. Ett sådant betraktelsesätt hade i så fall inget stöd i den skrivna rätten före 1643, då man hänvisade till stadslagens stadgande. Att sammanblandning av KrLL:s och MEStL;s bestämmelser rörande okvädande faktiskt ägt rum i rättsutövningen visar bl.a. ett fall från Uppsala 5/7 1637.^“ Man åberopar bär stadslagens R31, men straffet är utmätt i enlighet med landslagens stadgande. Bidragande till denna sammanblandning i rättstillämpningen måste det faktum ba varit, att det okvädningsstadgande som inbirdes i 1608 ars tryckta utgåva av KrLL inte intogs i samtliga följande tryckutgåvor. 1 1643, 1647 och 1651 års utgåvor görs istället en bänvisning till R 31 i stadslagen. I dessa utgåvor får den i praktiken - BknCiT .\nk.\rloo, Trolldomsprocesserna i Sverige. Rättshist. bibi. Bd 17. Lund 1971, s. 278. ® Prygel och förvisning är annars subsidiär bestraffning enligt ME.SlL R 30 för det grövre brottet »ljuga äran av någon». ■* T.ex. Halmstad 12/10 1681. .Se nedan not 118.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=