SLÅ SKi FÖR MUNNFN OCH BÖTA LÄFPAGÄLI) AV JuH. STU». GUNNEL HEDBERG Ordet l(ij)})(i(fuld har flera betydelser. Dels har ordet använts för att beteckna ärekränkningsstraffet penningbot ocb/eller miinslag, dels f()r att beteckna brottet (missfirinelse). I Magnus Erikssons allmänna stadslag (MEStL). rådstngnbalken 31, stadgades siibsidiärt vid ärekränkningsbrott bl.a. att sia sig f()r innniien och säga att man ljög, bli slagen vid kåken och förvisas från staden. Ordet läppagäld finns inte med i lagtexten, men bar flitigt använts i domböckerna, såsom en beteckning i främsta rummet för brottet. 1 Kristoffers landslag (KrLL), tryckutgåvan 1008, togs en stadga in som straffade ärekränkning primärt med böter för läppagäld, den straffade skulle slå sig för munnen och säga att ban ljög, ga baklänges nt nr rättssalen och sedan svara varken till lag eller riitt.' Ordet läppagäld finns bär med redan i lagtexten, och det bar närmast betydelsen missfirinelse. Eör att illustrera de olika betydelserna och den vaga explicita innebiirden i begreppet läppagäld kommer en genomgång av de olika tolkningarna att göras. Böter för okvädande var synnerligen vanligt i Sverige under 1500- och lOOO-talen. Ankarloo anger i sin undersökning av de svenska trolldomsprocesserna, att av de 171 häxprocesser. ' Jfr nedan .s. 70 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=