53 STUDIER KRING MAGNUS ERIKSSONS LANDSLAG civil kyrkolag vara ett oting. Kyrkans anspråk ha stegrats väsentligt på ett halvsekel: vid Upplandslagens tillkomst medverka hennes män att skapa en kyrkohalk, nu trotsar hon på sin egen rätt mot all världslig lagstiftning. Att denna protest medfeirde kyrkobalkens bortfallande ur landslagen, kan därför betecknas som en av de största segrar, som den kanoniska rättsuppfattningen vunnit i den svenska medeltidskyrkan». I det senare arbetet understryker han därjämte (s. 92 f.), att protesten mot varje intrång på kyrkans område från den världsliga lagstiftningens sida icke beror på någon strävan från denna »att driva kyrkan tillbaka från de redan i de yngre landskapslagarna vunna positionerna — de bestämmelser i avseende på teslamentsrätlen. som kommo att ingå i lagen, äro för kyrkan fördelaktigare än dessa. Del gäller tydligen för klerkerna att hävda den kanoniska riittens obegränsade giltighet». Han medger, att »protestens innebörd och räckvidd kan väl diskuteras», men anser, att »bir sa vill som den faktiskt var ett uttryck för klerus' samlade opposition mot all självständig, inhemsk kyrkolagstiftning, måste den oimijliggöra lagstiftarens arbete på detta område. Resultatet blev ocksa. att landslagen komall sakna kyrkobalk». Alla de tidigare nämnda birfallare. som antagit, alt en speciell fråga gett upphov till protesten, hade siikl den i hestämmelser i kyrkobalken —enligt någras mening i ett fullt utarbetat men ej bevarat förslag, enligt andras mening i fiireslagna eller väntade regler i en blivande kyrkobalk. Den ende, som sökt orsaken i bestämmelser i de delar av landslagen, som bevarats till vår tid. är Lagerbring (år 177ö). Han behandlar protesten och de protesterande klerkerna på ett något raljant sätt och använder en bVr honom icke ovanlig ironisk och sarkastisk ton, då han skriver (s. 24(>): »IHter utseende hafwa de missntigde Prelalerne intet läst denne Lagbok, men deras ifwer har förmodligen därutaf blifwit uptänd, efter man intet behagat anmoda någon Klerk at laga del däruti» . . . »Men det war nog. at man kunde uti en allmän Lag göra ingrep uti den heliga Kyrkans förmenta rälligheter, del war då fiirsiktigast at giira inkast emot allsammans. då man undgick både at läsa den nya Lagen och at wela hwad han inneluill.» Han antyder emellertid, alt det skulle kunna finnas ett särskilt skäl fiir j^rotesten. dock icke i kyrkobalken. »Så framl
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=