52 SIGFRID SJÖBERG oriktigt att antaga, att den klerikala protesten mot MELL 1347 grundades på frågan om själagipt och testamente, såsom Schlyter MELL. p. LXII antager, ty protesten berör ej någon specialfråga, utan är alldeles allmänt hållen, såsom Schlyter slutligen äfven erkänner. Schlyter går oriktigt ut ifrån SML:s stadfästelse 1327.» Även A. Holmbäck tar i arbetet av år 1919 (s. 17(i n. 2) avstånd fran den gängse åsikten, att protesten skulle ha »berott på att de. som utsetts att utarbeta lagen, önskade inskränka den rätt att bortgiva egendom till kyrkan, som stadgats i upplandslagen». Han anser detta osannolikt bl.a. emedan skillnaden mellan upplandslagen »och den ståndpunkt, som fiirslaget till ny lag skulle intagit» var så obetydlig, att den torde »knappast kunnat förorsaka en sadan schism, att den nya lagen därföre icke erhöll någon kyrkobalk». Han anser, att »vida sannolikare är då. att kyrkans män sökte vidga kyrkans rätt», samt att bakom protestens »vidsträckta uttryck kunde mer än väl ligga anspråk på större makt än som givits i landskapslagarna». I arbetet av år 19ö2 framhåller emellertid Holmbäck. att protesten håller sig till allmänna ordalag och icke nämner i vilka punkter man hade planerat en förändring, men att frågan om vilka motsättningarna voro saknar betydelse för förståendet av landslagen. 1 Holmbäcks allmänna uppfattning från år 1919 instämmer Y. Hriloth i Svensk kyrka, konungadöme och påvemakt 13ö3— 1414. E.U.Å. 1925, och i Svenska kyrkans historia, band 2. Den senare medeltiden 1274—1521, år 1941. I det förra arbetet framhaller han |s. 13 f.), alt »samma strävan alt vinna ny mark. snarare än blott att hålla gammal, varom Södermannalagens stadfästelsebrev vittnar, ledde till hela kyrkobalkens bortfallande vid landslagens slutliga avfattning». Han medger, att »då Schlyter antar, alt denna protest gäller samma frågor som vid Siklermannalagens bekniflelse. så bar delta sitt berättigande så lillvida. som dessa [)unkter kunde ha antagits varit omstridda i högre grad än andra. Men det måste understrykas, att 1347 års protest bar en vida sl(‘)rre räckvidd, i det den vänder sig mot varje inskränkning från den världsliga lagstiftningens sida i kyrkans rätt, sådan denna kommit till uttryck såväl i de rent kyrkliga, kanoniska och synodala rättskällorna som genom kungliga privilegier och gamla sedvänjor. Erån kanonisk synpunkt måste ju själva tillvaron av en
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=