51 STUDIKR KRING MA(;NUS ERIKSSONS LANDSLAG lion om »proslerskapets protest, hvars omfång med skäl kunde anses vara svårt att bestämma». Andra birfattare förklara iitan tvekan såsom ett givet faktum, att protesten gällde tvisten om gåvor oeh testamenten: så 1. Oliveerona (år 1740), (ieijer (år 1832). Nordstnim (år 1839), utgivaren av urkunder i Historiska Handlingar (år 1802). A. Liljenstrand i Om Helsingelagens ålder oeh betydelse för lagskipningen i 1'inland. T.IFF år 18()(k Naumann (år 1879). K. Oliveerona (år 1898), Henrik .Seluiek (ar 1915). som doek tillägger (s. 84) »samt troligen ock om andra frågor rötrande lekmännens fiirhållande till kyrkan». F. Sghalling i Den kyrkliga jordens rättsliga ställning, ar 1920, oeh 1^. Wessén i liiretalet till lagutgåvan i Forp. eod. sueeie. medii aevi, vol IX, år 1948. K. Oliveerona och Iv Sehalling uttala sig därvid särskilt om grunderna till den tvist, som birorsakade protesten. Oliveerona skriver (s. 82), att när »Magnus kh’iksson var betiinkl pa att låta utarbeta en fiir hela landet gemensam IdiulslfKi. blef det fiir honom af vigt. att, till häfvande af de (ifverhandtagande missbruken att bir nägra själamässors skull på sotsängen bortgifva sin egendom från sina barn oeh niirmasle fränder, siika i den nya landslagen infcira de nödiga inskränkningar i testamentsfrihelen. som retlan genom stadgandena i .Sd. L:s kyrkobalk åsyftades», oeh tillägger att »de trenne män, som hade emottagit uppdraget att i skrift affatta den nya landslagen» biljde i delta avseende »de grundsatser, som blivit uttalade i nämnda kyrkobalk». Anmärkas kan. att Oliveerona i det tidigare nämnda arbetet (föreläsningarna) uttalat, att landslagens kyrkobalk måhända, ubiver de i .SdmL upptagna, innehöll ännu flere inskränkningar i de åt kleresiet beviljade förmåner. Och Sehalling skriver (s. 30): »Då Magnus b>ikssons landslag skulle utfärdas, var det i fråga om teslamentsrätten enighet ej kunde uppnås. Här gjordes ett allvarligt förscik alt hejda den genom prästerskapets bemöxlanden utsträckta friheten att göra testamenten till förmän för kyrkor och kloster. De andliga fordrade fri testamentsrätt. och lekmännen ville blott medgiva en begränsad.» Mot den allmänt omfattade uppfattningen om protestens innehåll vänder sig emellertid några författare, bl.a. L. M. B.ÅÅth i Bidrag till den kanoniska rättens historia i Sverige, år 1905, varvid han särskilt kritiserar Schlyter. Han skriver (s. 173 n. 3): »Det är
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=