49 STUDIER KRING MAGNUS ERIKSSONS LANDSLAG synes 1'ölja al Biskoparne icke siitit ölwer denna Lagen, antingen de ntaf Konungen och de werldslige Herrar äro uteslutne, eller sig sielf afsöndradt», medan v. Dalin (år 1750), Lagerbring (år 1770) och Schönberg (år 1778) endast uppge, att de andliga varit uteslutna 1'rån arbetet med lagen. Strinnhohn (år 1857) skriver, alt »det synes, att de till det nya lagverkets utarbetande utsedde miinnen icke hatt på lika sätt. som skedde vid Uplandslagens (ifverseende, kallat till samrådande dervid någon af de andliga fäderna», K. Olivecrona (år 1800) att klerkerna »syntes vara högeligen förgrymmade deröfver, att de ej såsom vid landskapsLagarnas redaktion, fått deri deltaga utan blifvit af lekmän all- <leles utestängda från redaktionen» och 1. Sjögren (år 1984) att »sannolikt synes ock vara att lagnämnden liksomden nämnd, som utformat Södermannalagen, endast bestått av lekmän, icke av nagra andliga». V"ad särskilt beträffar de protesterande kanikernas ställning vid (irebronuitet. finner man likaledes olika åsikter. Några förtattare antaga, att kanikerna utsänts av domkapitlen eller biskoparna. sa Nehrman (år 1729), som talar om »the uth skickade (.'.anonicorum», K. Olivecrona (år 1800), som förklarar, atf klerkerna utestängts från lagboksarbetet och fruktade, att den nya lagen skulle medföra inskränkningar i kleresiets rättigheter, och att »derföre skickade ock Domkapitlen . . . hvar sin canonieus eller domherre till Örebro» och Å. Holmbäck (år 1902), som anser (s. XX\dll n. 5). att »det är icke otroligt att kanikerna hade utsetts av kyrkans ledning för alt införskaffa upplysningar om kommissionens ställning i de frågor, som voro av vikt för kyrkan, och feir kommissionen framlägga kyrkans synpunkter på dessa». Andra fiirfattare fiirmoda, att kanikerna uppträdde vid mötet efter siirskild inbjudan att deltaga i lagboksarbetet, antingen såsom ledamiiter i den av konungen tillsatta kommissionen, så 11. Schiick (ar 1915) enligt tidigare anfört citat, eller såsom av kommissionen särskilt tillkallade sakkunniga, så S. Tunberg (år 1920), vilken anger, att kommissionen »hade med sig adjungerat fem kaniker från olika stift, säkerligen i och för utformningen av en landslagens kyrkobalk», S. E. Bring (år 1984), K. G. Westman (år 1911 och 1912), H ll"essén lar 1905), vilken dock han hänvisar till Westman —• gör den reservationen: »det är samtidigt som 4
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=