RS 4

44 SIGFRID SJÖBERG 5. Vilkci hade beträtts med utarbetandet av latjen, vilken roll spelade de andliga, särskilt de protesterande klerkenur? Vad den första frågan, personfrågan, beträffar, finner inan, att i protestbrevet namngivas endast tre lagmän, vilka av konungen sänts till Örebro för att utarbeta den nya lagen och inför vilka protesten muntligen framförts, medan i brevet endast omnämnes. utan närmare angivande om vilka det gäller, »välbördige och andra mycket förståndige män. vilka, såsom ovan sagts, utsetts att verkställa detta ärende», och inför vilka den skriftliga protesten sedan upplästs. Holmbäck, som i inledningen till utgåvan av lagen år ItåVi lämnat närmare uppgifter om de tre namngivna, påpekar, att Thyrger icke kan. sasom i brevet uppgives, ha varit lagman i ^"ärmland, emedan lagmansämbetet där innehades av en annan. Gustav Turesson. Han uttalar tvivel på att Thyrger varit ledamot av kommissionen och antar, att denne som underlagman rest till ()rebro på uppdrag av Gustav Turesson på grund av något tilllalligt hinder för den senare. Måhända är samma tanke orsaken till att Stiernhöök (år 1672) endast upptager de två andra lagmännen, Tiohärads och Västergiitlands. såsom ledamöter i kommissionen. Brevets uppgifter ha i allmänhet tolkats så, alt de tre namngivna lagmännen utgjorde en särskild kommission fiir idarbetande av lagen, medan de övriga omtalade haft till uppgift att vidare behandla kommissionens lagförslag — enligt de tidigare författarna. såsom deltagare i en herredag (comitia. rådsmöte. riksdag), som skulle ha sammankallats för detta ändamål. Redan ett par av de tidigaste fiirfattarna ha emellertid förutsatt, att de tre icke intogo någon särställning utan ingingo såsom medlemmar i en större kommission, som haft konungens uppdrag alt utarbeta landslagen; det gäller Hadorph (år 1676) och Wilde (år 1766). såsom framgår av tidigare anförda citat. Medan dessa framställt förhållandet som ett känt faktum, ha flera senare författare uttalat samma tanke, men blott som något, som de ansett sig med stiirre eller mindre säkerhet kunna utläsa ur brevet. Sålunda framhåller Hildebrand (år 1874), att orden i brevet »icke medgifva någon annan tydning än att de tre herrarna voro jämte

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=