36 SIGFRID SJÖBERG brevets formulering tyder på att konungen icke varit närvarande. Nämnas kan, att då brevet publicerades i diploinatariet år 1865 (DS 4186), utgivaren anmärkte: »Man kan med skäl hysa tvifvel on\ dateringens riktighet i detta bref, emedan Konung Magnus den 25 Maj 1347 var i Liidöse». bLtt häpnadsväckande resultat kommer Xat. Beckman till i artikeln Principfrågor i svensk språkhistoria i Studier i nordisk filologi, band 6. ar 1914. där han med ledning av kungl. brev uppgjort Magnus Erikssons itinerarium under åren 1332—1350. För år 1345 finner han (s. 19). att konungen befunnit sig i Långaryd i Småland den 7 och 8 3 iDS 3913 och 3915) samt i Berg i Jämtland den 15/3 (DS 3917). I en not understryker författaren: »över 90 mil fågel vägen pa 7 dagar! Urkunderna synas icke intMjge något tvivel.» Författaren, som stöder sig på Muuchs arbete.® har helt förbisett Grandinssons undersiikning från år 1884, som visar, att breven från Långaryd icke ge vid handen, att konungen varit närvarande där. 1 diploinatariet kan man emellertid finna exempel på vad Siarbäck betecknar somkonungens »otroligt snabba resor». Det framgår av två brev, som icke sj-nas ge anledning till tvivel om innebiirden. och vilka båda äro bevarade i original i riksarkivet. År 1347 utfärdade Magnus Eriksson dels den 23/7 i Örebro ett brev (DS 4204) »{letta bref var giort j oyra brö . . . oss sialfvm hieverandom», dels den 26 juli i Hafnaskär ett brev (DS 4207) »Datum hafna skaer. in presencia nostra». Hafnaskär —Hainnskär är en (") strax söder om Nämndö kapell i Stockholms skärgård, fågelvägen c:a 40 km. från Stockholm. Även om man sålunda kan förmoda, att konung Magnus kunde fiiretaga betj-dligt längre dagsresor än tidigare angivna beräkningar visat, så inverkar detta knappast på ovanstående resonemang angående konungens eventuella närvaro vid den förmodade herredagen. Tidsvinsten skulle i själva verket endast blivit ringa. *' Munch .själv framhåller, att »det synes nesten obegrihelifjt», att en sådan resa hade kunnat genomföras, och tillägger, »att man kunde derfor endog fristes til at antage, at de nivvnte steder», Berg och Brekke, »ikke kan have ligget i .lemteland, men etsteds i det sydlige .Sverige», ett antagande, som han dock förkastar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=