420 LITTERTURANMÄLAN ning». Vid rädets prövning kom emellertid Sillvercrantz’ yrkande att vinna bifall. Hovrätten hade i sin resolution ej tagit ställning till morgongåvans rättsliga natur utan huvudsakligen grundat sitt heslut på att morgongåvan givits långt före 1680, d.v.s. den preklusionstid K. Mt själv u[)psatt för sin fiscirätt. K. Mts iuställuiug markera<le den utveckling rättspraxis hänvisat, nämligen att morgongåvan i allt större utsträckning togs i anspråk för i äktenskapet uppkommen gäld (jfr förf. s. 279). Denna synpunkt kom ju även sedermera, som Thyréu visat,'*® att vinna anklang inom lagkommissionen i deras förslag till HB 1718 kap. 12 ^ 2. Förf. är osäker om sistnämnda åsikt »definitivt tagit överhand, eller om det gäller ett tillfälligt förslag, och i den hemärkelsen ett avbrott i den tidigare linjen» (s. 284). Sammanställes 1691 års rättsfall med 1718 års lagförslag är dock Thyréns konstaterande mer övertygande än förf:s ifrågasättande. En av avhandlingen stora förtjänster är den kasuistik förf. sammanställt för att visa i vad mån landslagens bestämmelser om morgongåvans inaximering i praktiken efterlevts (s. 319—431). Kasuistiken presenterar ett intressant och svårtillgängligt material för tiden 1350—1644, d.v.s., från landslagens tillkomst till 1644 års stadga. En genomgång av källförteckningen visar att förf. icke sparat någon möda för att i synnerhet ur enskilda arkiv spåra äldre morgongåvohrev. Vad rättshistorikern måhända saknar i detta sammanhang är ett rättsfallsregister beträffande hela det utnyttjade hovrätts- och revisionsmaterialet. Ett djdikt register är motiverat dels på grund av att vissa rättsfall användes på flera ställen i avhandlingen och behandlas ur olika aspekter, dels enär registret samtidigt avslöjar målets karaktär. Onekligen hade det varit intressant att se i vilken utsträckning de aktuella processerna är fiskala aktioner och hur många mål som är dispositiva tvister mellan arvtagare och efterlevande hustrur. Sammanfattningsvis kan konstateras att förf. med sin avhandling genomfört en beundransvärd arbetsprestation, som resulterat i en omfattande undersökning, vilken för lång tid framåt kommer att betraktas som ett standartlverk i ämnet. Förf. har härigenom också i många punkter kunnat korrigera tidigare forskning. Däremot visar förf. en svaghet genom att han icke förmått sätta in morgongåvan i dess riktiga rättsliga sammanhang beroende på att han ej varit tillräckligt lyhörd för rättslivels skilda funktioner. Denna anmärkning riktar sig i första hand mot den brist på analys, som vidlåder framställningen beträffande utvecklingen 1614—1734. Då receptionen av utländskt tankegods under denna tidsperiod präglar rättsutvecklingen i vårt land blir analysförhållandena av detta rättsmaterial mera komplicerade. Undersökningen blir på grund av denna brist för rättshistorikern ensidig och i många stycken deskriptiv. Detta konstaterande sker med beklagande, därför att —som ovan nämnts —avhandlingen i övrigt har många förtjänster. Kjell Å. Modéer Johan Thyrén, Makes gäld enligt svensk rättsutveckling, 1893, s. 107.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=