419 I.ITTKRTURANMÄLAN fill (Ml osiiiiUMiul artikel i Svensk nppslaifsbok. Förl. citerar elt utfalaiule i Svea hovriilf i det aktuella konkursinrilet där man jiäpekat »att eessio bonoriini' var ett flexibelt beneficinni» (s. 2Sl not R9). I protokollet star emellertid flcbilc hcuc/iciiun, d.v.s. ett ömkansvärt benefieium, som var förunnat dem som "av vatten, eld eller vi bostium komma i olycka, alt härda kreditorer icke mä straxt bryta halsen pä dem».-' C.essio bonornm var således ett sätt att nndgä personalexekution. Samtidigt godtogs gäldenärens riift — i enlighet med justinianska rätten — att undantaga viss egendom frän konkursboet. I den tysk-romerska riiften frambiills samma rätt av säväl Carpzov som Mevius, »Flebile cessionis bonornm adintornm benefieium» (Corpus .Turis 7.71:7). .lägerskiöld äguar ett särskilt kapitel ät konkursboet och familjerätten.-^ I denna situation hade ena maken separalionsrätt, d.v.s. rätt att undantaga egendom frän den konkursdrabbade makens bo. Ansvarigbetsreglerna tog hänsyn till den rättsliga naturen av makarnas egendom. Det var naturligt att man därvid sökte äberopa rättshandlingar som kunde styrka andra makens läng. I det bär aktuella fallet, som var eu direkt följd av förmyndarräfsten, menade C.las Hälamb att I.änna gärd som ban givit sin hustru som morgongäva skulle undantagas frän hans konkursbo. Morgongävan skidle tillfalla hustrun och kunde ej konsumeras av borgenärernas fordringar. .Silfvercrantz hävdade emellertid ä kronans vägnar att morgongävan följde mannen sä länge han levde (jfr 1644 ärs stadga p 7) oberoende av om bnstriin dog före mannen eller ej. Hustrun kunde alltsa ej göra ansprak ])ä morgongävan i konkurssituationen. Frägeställningen var helt ny för Svea h(jvrätt och dä rätten ej kunde enas bänsköts mälet till K Mt, som emellertid förklarade att hovrätten skidle avgiira mälet, och parterna hänvisades till att sedermera söka revision i fall de sä önskade. Hovrätten avgjorde mälet genom resolution den 7/4 1691.-» De av bovrättsledamöterna som stödde Rälambs yrkande konstaterade att morgongävan var ett laga fång, d.v.s. ett lagligt erkänt sätt att förvärva egendomen. Ett dylikt jiis qiiaestiiim borde enligt Rålamb vara ständigt, inte minst beroende pä den skillnad som förelag mellan stadsrätt (där hustrun hade del i samfällda boet) och landsrätt. Ett dylikt betraktelsesätt medfiirde att morgongävan säsom ett laga fäng borde betraktas som enskild egendom. Morgongävan hade därjämte givits före 1660 och enligt K. res. 28/5 1687 skulle kronans rätt i de aktuella fiskala niälen ej beräknas längre tillbaka än 1680. En knapp majoritet (4—3) fann att morgongävan med dess inventarier ej kunde angripas till »Hr K. Rädets enskilte och av hans förseende flytande gälds betal- -' .\ssessorn Utter 1677, .T.xgerskiöld 1967, s. 323. -» .Tägkrskiöld 1967, s. 328 ff. -» .Svea hovrätts arkiv, Iliivudarkivet, Civila resolutioner 1691, B III a 1: 8, RA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=