411 LITTERTURANMÄLAN Det 1‘aniis dock möjligheter i 160()-lalets rättsliv att genom olika former av rättshandlingar återställa den balans som rubbats genom morgongåvans nya rättsliga karaktär och som medfört att det äldre, nyanserade gåvosystemets funktion kommit att åsidosättas. Detta möjliggjordes genom en rättsregelbildning vid sidan av lagreglerna. Genom reception av ett såväl romersk-rättsligt som natnrrättsligt präglat synsätt, infördes en avtalsfrihet för makarna. Denna avtalsfrihet var emellertid ej ovillkorlig. Inom familjerätten fanns således tvingande regler, som ej kunde av j)arterna åsidosättas. Ett exempel härj)å är just reglerna om morgongåvan. Svea bovrätt konstaterade i ett mal 1684 (Beata Leijonhufvud .!. Gabriel Tureson Oxenstierna) att jiarterna ej genom avtal kuntle åsidosätta 1644 års stadgas regler om morgongåvor.'* Som förf. visat (s. ff) gällde detta endast morgongåva i arvegods, ej i avlinge. Avtalsfriheten medförde också reception av en pactumlära, som fanns såväl bos romarna som senare i den tysk-romerska rättsbildningen. 1 det svenska rättslivet på 160()-talet infördes ex.xis pdctiim (intcniiptidle (äktenskapsförord), fxictiiiu reciprociim (inbördes överenskommelse för dödsfalls skull) oeb inbördes testamenten. Aven fideikomissinstitutets införande i vårt land är ett uttryck för detta accepterande av j)aetum-läran, varigenom den legala arvsordningen åsidosattes till förmån för ett från feodalrättsligt tankegods hämtat betraktelsesiitt innebärande ett bibehållande inom släkten av förvärvad egendom. -— Dessa olika former av rättshandlingar skall ses som ett sätt att nyansera rättsförhållandena mellan makar mot bakgrund av morgongåvans karaktär av fäderne. De kom även alt betraktas som alternativa lösningar i stället för morgongåva. Som framgick av 1684 års riittsfall ovan fanns ej någon möjlighet att genom rättshandlingar åsidosätta en morgongåva i arvegods' rättsliga reglering genom andra rättshandlingar. Därigenom fanns rindigen ej heller någon möjlighet att genom rättshandlingar tillägga morgongåvan en annan karaktär, vilket dock kunde ske, när morgongåvan var avlinge. Delta betraktelsesätt för in tanken på den rättsliga naturen av makars egendom. Ihiskild egendom var den egendom makar förvärvat före iiktenskapet ävensom ärvd fast egendom. Samma karaktär hade egendom som makar genom äktenskapsförord eller gåvobrev förklarat skola äga denna natur. Övrig egendom, däribland avlinge, hade giftorätts natur.'’ ■Makar kunde således genom särskilda rättshandlingar vid sidan om morgongåvan, enligt Eoeeeiiius även med hjälp av densamma, tillägga egendomen annan rättslig natur än den dessförinnan hade. Härigenom kunde egendom överf(')ras till andre maken och där erhålla enskild egendoms karaktär. Därigenom hade genom laga fång egendomen med full äganderätt överförts ex.vis till efterlevande make. Fäderne hade * Stu; Jäckhskiöld, Itandclsl)alkcns utliindska källor, 11)67, s. 14. ^ .Ai.riiKD WiNROTH, Svensk civilrätt 2, 11)00, s. ,301).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=