410 LITTERTURANMÄLAN fört tanken att »id» svarar mot den penningsumma, som tillkom änkan pä grund av att hon nedlagt arbete vid boets förvaltning. Vidare bade ett utnyttjande av de övriga nordiska medeltidslagarna givit framställningen ett bredare perspektiv ocb möjliggjort analogier, som mäbända bättre hade kunnat underbygga de svaga bryggor förf. med hjälp av enbart diploniatariematerialet lyckats spänna. De svenska medeltida lagbestämmelserna skall icke ses som isolerade rättsregler utan snarare som ett resultat av receptionsförhållanden, vilka man ej kan upptäcka utan kännedom om dessa övriga lagars innebäll Förf. bar lagt stor vikt vid utvecklingen under 16()()-talet fram till tillkomsten av 1734 ärs lags bestämmelser. Det är naturligt mot bakgrund av den metod ban använt, där lag ocb arkivmaterial bar varit de avgränsande faktorerna. Den adliga morgongåvans rättsliga utveckling under HiOO-talet är i viss mån analog med de kungliga förläningarnas. Från att tidigare ha givits med allodial rätt, d.v.s. full äganderätt, reducerades länsinnebvarens rätt till en nyttjanderätt: förläningarna gavs pa viss eller behaglig tid, morgongåvan för tiden från mannens död till hustruns. Denna rättsliga reglering av morgongåvan skedde genom K.stadga 17/12 1(U4 (p. 7) ocb K.res 12/10 16,ä3. .Man skilde de på landet bördsrättsbelastade arvegodsen från avlingegods, d.v.s. de gods man genom tjänst, arbete eller gåva förvärvat. Morgongåvan kunde givas av såväl arvegods som avlinge. men det innebar ej att morgongavan fick motsvarande rättsliga karaktär för den efterlevande hustrun. En konsekvens av att hustruns äganderätt till morgongåvan ersatts av nyttjaiulerätt var att dennas karaktär för mottagaren ej längre var given. I den år 1051 anonymt utgivna >'Kn kort tractat om morgongafvor > fastslogs att denna gåva varken hade arvegods' eller avlinge karaktär. »Morgongåfwo är intet annal än donatio nntriti propter nuf)- tias mariti non Haerednin'> (kap. 0). Den samtida doktrinen var dock splittrad. Såväl Johan Stiernböök som Johannes Loccenius ansåg att morgongåvan erhöll karaktär av hustruns avlinge (s. 299 f.).® Detta tyder på att alla morgongåvor — med undantag av de adliga —även efter 1041 års stadga gavs med allodial rätt. andra sidan var tlet för den jordbesuttna delen som en dylik rättshandling var av sådan betydelse att en rättslig reglering ansågs erforderlig. Den rättsliga karaktären av morgongåvan hade betydelse inte blott för de obligatoriska rättsförhållandena mellan makar, utan även för den arvsrältsliga regleringen av makars kvarlätenskap. En annan konsekvens av att morgongåvan endast disponerades med nyttjanderätt av änkan var. att. om äktenskapet var barnlöst, änkans arvingar ej kunde pretendera på morgongåvan. Morgongåvans buvudsakliga funktion blev på grund av arvsreglernas utformning en form att trygga änkans försörjning vid makens död. Morgongåvan förblev fäderne. ■’ J. E. .\lmquist. Förarlietcn till .Sveriges rikes lag 1060 .1. boccKNirs, Synopsis .luris Göteborg 1073, s. 183. 1080, s. 38;
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=