409 LITT K H TU RAN MÄLAN MMiaro (leltMi av del analytiska avsnittet tar störst ntrvinine i ansprak. Medan framställnitif^en rörande landskapslagarna iip[)tar ca 45 sidor har den andra delen fått ca 250 sidors ntryinme. Trots att avhandlingen är så omfattande, eller rättare måhända jnst i)å grund <lärav, hade en sammanfattning av forskningsresultaten med en uthliek mot 1734 års lags reglers vidare öden varit pa sin plats. För läsaren hade <let varit tacknämligt att ])a ca tio sidor få en dylik sammanfattning efter den systematiska genomgång av lag, doktrin och praxis förf. verkställt. Detta dock endast aidiht som en randanmärkning. Förf. granskar ingående de resultat tidigare forskare kommit till heträffande morgongåvan. Det har medfört att avhandlingen har en uttalat polemisk framtoning. I synnerhet Lizzie (åirlssons, (lerhard llafströms och ,\rthnr Thomsons forskningsresnllat blir föremål för sa ingående granskning, att de måhända på sina ställen hlir övertolkade. 1'veklöst har emellertid förf:s stora knnskai)er. erhållna genom i)rimärforskningar i arkivmaterialet, kunnat vederlägga tidigare uppfattningar. Ftt exempel härpå är llafströms koppling vängava som förf. på ett övertygande sätt vetlerlägger (s. 101). Förf:s framställning är fixerad till morgongåvoinstitntet. Meil nästan fcMÖdande konsekvens har han skurit hort alla rättsliga institut och företeelser som ligger institutet morgongåva nära. Exem])el härpa är hemgiften, hemföljden, vängåvan och gengåvan, vilka alla i sin struktur och karaktär av förmögenhetsrättsliga transaktioner mellan makar är intressanta jiimförelseohjekt. Det måste ifrågasättas om morgongåvans juridiska fuiujtion riktigt kan förstas om man ej gör en kom])arativ framställning om dessa övriga rättshandlingar. .lag skall återkomma härtill. I'ndast ett par anmärkningar heträffande kapitlet om landskapslagarna. ,Som ovan nämnts har lorf. koncentrerat sin Iramställning till \ ästgötalagarna. Han har också med h jälp av diplomatariematerial sökt spiinna hroar till rättsregelsysteni, om \ ilka vi e j eller endast i ringa man har nagra kunskai)er (ex.vis Hallands lag, .Smalandslagen). Däremot finner man att även Giitalagen lämnats utaidor framställningen och »letta trots att lagen innehaller regler, som är direkt relevanta för förf:s ämnesområde. Fört. anger i en not (s. 19) att han icke har behandlat (intalagen inom ramen f()r denna avhaiulling. Delta okommenterade fastslående medför att den i kap. 20 ^ 8 intagna regeln att kvinna iirver »hogsl och id'> etter sin man ej uppmärksammas. .\ke Holmhäck har i ,\tten och arvet enligt .Sveriges medeltitlslagar» (1919), s. 221. direkt jämfört »hogsl och id med de övriga landskapslagarnas morgongava. flolmhäck har även senare vidhållit denna uppfattning.- Han har där sett (lidalagens »hogsl» som ett prctiiiin nirijinitatis och framförbättring. ' (IKKU.MU) llAisnuiM, Väiigåvaii, tfiillsliisl. studier Hd 1. s. lOO. - Hoi.mb.äck—M'kssLn, .S\enska landskapslagar, del 4, s. 208.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=