386 THOMAS MACDOWALL vissa brott. Särskilt Högsta Domstolen var mycket kritisk. Även i detta hänseende accepterades kommitténs förslag i stort. 1 samband med propositionen väcktes i andra kammaren en motion, där motionärerna riktade stark kritik mot införande av de afflikativa straffmetoderna och ansåg dessa som ett sfeg tilll)aka mot barbari.Lagutskottet hade inget i sak att erinra gentemot propositionen men rekommenderade vissa smärre formella ändringar fcir iikad tydlighet.'*- Del är intressant att konstatera att debatten i båda kamrarna IhOti icke kom i birsta hand att riira sig om villkorlig frigivnings och/eller villkorlig doms vara eller icke vara. Alla stod i stort sett ense om hehovel av dessa institut i en modern strafflag. Däremot blev det en hård debatt om de afflikativa straffmetodernas infiirande. Att propositionen blev godtagen trots dessa meningsmotsättningar emanerade helt från de flestas (inskan att få villkorlig frigivning och villkorlig dom infiirda. För att uppnå detta var man heredd att ge efter i fråga om de affliktiva straffmetoderna: j^ropositionen var en enhet och att splittra denna kunde orsaka ytterligare birdriijning av villkorlig frigivnings och villkorlig doms infcirande. I och med att de l)åda kamrarna antog propositionen var en lång och segsliten kriminalpolitisk diskussion till ända.*'* ()RSAKI:R.\A riLL dft relativt sexa ixeöraxdet i SVERK',E av instituten VILLKORLIG FRIGIVNING OCH VILLKORLIG DOM Då Sverige år 1906 införde instituten villkorlig frigivning och villkorlig dom i sitt rättssystem, hade så redan skett i det (ivervägande antalet av Europas länder, i vissa falt långt tidigare. När det gäller villkorlig frigivning kom sålunda som första land —bortsett från Mot. AK 1<)00; 148. Lf 1900:33. Om villkorlig dom se även: II. SALMON’, Den villkorliga slraftdomen iSv. Fattigv.för)):s .skrifter 10), Sthlni 1912; N. STJERNBi:n(;. Kommentar till lagen om frivillig straffdom 22 juni 1900. Uppsala 1912; .1. Strahl o. T. Lindui;r(;. Villkorlig dom och villkorlig frigivning, Sthlin 1944; F. Wetter. Den villkorlige domen. Uppsala 1912.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=