383 OM VILLKORLIG FRIGIVNING OCH VILLKORLIG DOM Majtl anhalla oni en utrednin^L huruvida villkorlig dom .skulle iufiiras vid ringare brott och hirseelser samt afflikativa straff vid t.ex. brott mot person.^® Två ledamöter reserverade sig dock mot motionärernas fcirslag omett införande av villkorlig dom. 1 den debatt som följde i andra kammaren framträdde tvä grupper. Den ena ville icke ba villkorlig dom införd ledningen att straffets avskräckande effekt skulle uppluckras — men var positivt inställd till de affliktiva straffens införande. Den aiulra gruppen hade svärt att fördraga de affliktiva straffen, men säg gärna att villkorlig dom infördes. En kompromiss blev naturlig. Kammaren biföll utskottets hemställan för att fä bäda frägorna pnivade i hela sin vidd och i ett sammanhang. Debatten i f(")rsta kammaren avvek oväsentligt frän den i andra kammaren. Etskottets hemställan bibills. Riksdagen avfattade en skrivelse till Kungl. Maj:t i enlighet med utskottets hemställan.^’ Den i riksdagen är 1898 visade positiva inställningen till villkorlig dom var helt i överensstämmelse med den som framkommit vid ett nordiskt juristmiite i Stockholm 1896. Där inledde jur. kand. Erbye frän Norge —han hade även vdarbetat en kortfattad exposé (iver gällande lagar och lagutkast över villkorlig dom — med ett anfcirande, där han idtryckte en stark tro pä hirdelarna med institutet. Näste talare var den vid hirsta iniitet mycket kritiske professor Hagströmer. Den sinnesändring hans inlägg visade gentemot villkorlig dom speglade väl den allmänna uppmjukning som skett hland motständarna till institutet och som sakta ledde fram till inhirandet. Hagstriimer yttrade: »Dä jag nu gär att yttra nägra ord i den fräga. som är under behandling, sker delta med den shirsta tvekan. Ar det verkligen sä, att genom adopterandet af ifrågavarande institut ett antal personer för hvarje är kan ulan skada för samhället besparas inspärrandet i fängelse med dess ofta ödesdigra tiiljder i moraliskt, socialt och ekonomiskt afseende, ja dä vore det mycket illa, om sä ej skedde. Och hvar och en som medverkar till ett sådant resultat ådrager sig ett drygt ansvar. Känslan häraf är särskilt egnad att afhälla en teoretiker frän en livligare opposition mot institutet. Ty här är ju icke fräga om en vetenskaplig idé, som framkastats af en eller annan kriminalist »« LU 1898; 69. .\skr. 1898: 138. av den an-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=