381 OM VILLKOHLK. FRIGIVNING OCH VILLKORLIG DOM tMulasI av regeriiii'eii på i,'ruiul av problemets omratlninj'. Diirför aiisåi,’ ulskoUel alt riksdagen ieke borde i^öra ell besläml iillalande, då ehelen bu' l'åiij»vårdssfyrelsen, Sif'l'rid \Vieselj,H'en. redan väi‘kl frågan bos rei^erini'en och därmed igångsatt eii iifretlnin^. 1 andra kammaren kom del till en livlij' debatt där alla talare till inervai^'ande del ställde sig bakom motionären. Vid votering bifölls motionen med 119 riister mot (i7. 1mi klar och otvetydig st'ger l(")r villkorlig frigivning. Fiirsta kammaren däremot bilVdl iilskoltets hemställan nian debatt, och därmed var frågan stiilld på framliden. låuler samma riksdag återkom Andersson i Hasselbol tillsammans med fem andra med en ny motion om införandet av villkorlig dom.“^ Motionen innebidl samma motiv som den tidigare imai var kanske något utförligare. Lagutskottet var fortfarande icke j)ositivt inställt till den villkorliga domen.--* Det ansågs att instilnl('t icke kunde bedömas efter alt ha tillämpats under så kort lid i l-Airopa och att frågan icke blivit tillräckligt utbredd ftir all utskollel skulle kunna tillråda riksdagen alt fiirorda en dylik lagändring. Andra kammaren bifcdl emellertid motionen efter en debatt där alla talare ställt sig på motionärens sida. Fin'sta kammaren åler bif()ll utskottets hemställan utan debatt och därmed f(>ll frågan. \hd 1894 års riksdag motionerade herr Falk, med instämmande från .\ndersson i Hasselbol, om en utredning angående införande av villkorlig frigivning.'*" Falk ansåg alt andra kammarens (iverviildigande majoritet IVir den vid 1893 års riksdag framlagda motionen l<ir villkorlig frigivning var ett talande skäl bir all återn|)plaga denna vid innevarande riksdag och delta särskilt som ingen obeniigenhet gentemot denna hade kunnat birmiirkas hos lagntskollel. Motioniiren ansåg att utskottet inte längre knnde skjuta ifrån sig en underscikning n\ed hänvisning till fångvårdschefens birslag, då det icke var säkert att regeringen gjorde någon ulrediiing med anledning av delta; fångvårdschefen hade utIryckligen betonat att biislaget icke fick anses komma från fångvårdsslyrelsen ulan från honom personligen i hans egenskap av Mol. .\K l.S'KL ;i4. -« i.r Lsaa.-.ji. Mot. .VK LS<); ;49. 30
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=