380 THOMAS MACDOWALL antar, vinna .sitt sytte pä detta sätt, sä bör det ock ske. Ty att onödigt acceptera ett helt och hället nytt institut med en hel a])parat af straffrättsliga och processuella bestämmelser lärer ej (ifverensstämma med en sund lagstiftningspolitik».-'’ Den tredje svenske talaren föreslog endast alt frågan skidle uppskjutas till ett senare tillfälle pä grund av ämnets vikt och omfattning. De övriga nordiska deltagarna som yttrade sig hade (iverlag ådagalagt en positiv attityd till institutet villkorlig dom. .\r 1893 väcktes för första gängen en motion om villkorlig frigivning genom greve Hugo K. G. Hamilton i andra kammaren; 'Begäran om utarbetande och framläggande av förslag till bestämmelser angående tillämpningen vid liingre frihetsstraff av s.k. villkorlig frigivning.»-** Han hänvisade till ^^heselgrens framslällan i iimnet och påpekade dessutom att villkorlig frigivning varken stred mot straffrättens principer eller pä något sätt minskade domens betydelse samt erbjiid fiirdelar såväl fiir den diimde som för samhället. Hamilton tillfiirde debatten ett nytt och väsentligt argument fiir ett inhirande av villkorlig frigivning. De fångar som frigavs frän svenska fängelser hlev erbjudna stöd av frivilliga hjälporganisationer. Dessa hade emellertid inga möjligheter att föra något maktspråk gentemot de frigivna, vilket allt som oftast residterade i att dessa icke var mottagliga för råd och hjälp utan återvände till sin ursprungliga miljC) och därmed var återfall oftast ett faktum. Om däremot villkorlig frigivning infördes skidle den frivilliga orgainsationens arbete underlättas. En villkorligt frigiven var medveten om att misskiilsel omedelbart skickade honom lillliaka till fängelset liu' alt fullfidja strafftiden. Delta faktum gjorde honom betydligt mottagligare och iiiipnare för de råd och den hjälj) organisationerna kunde bibringa honom. Lagutskottet uttryckte sig i mycket positiva ordalag om fiu'- slaget men pekade på en särskild svårighet som skulle uppslå vid ett infiirande av institutet, nämligen den kontroll som var absolut nödvändig för att kunna beivra dåligt uppfiirande under frigivningstiden.-' En utredning för att l<>sa dessa problem kunde göras -•■> Ihicl. s. 14(1. -« .Mot. AK 18');?: 97. -■ LU 1893; ÖO.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=