376 THOMAS MACDOWALL clenhinj'schal'l. caiifionnement), och i andra ruinniol alia de reformer som kunna befordra böternas erläggande och inskränka deras förvandling till frihetsstraff». Den tredje frågan som ställdes på miilet. »hvilkef äro felen i de europeiska strafflagarnas stadganden om återfall i brott?» ntvecklädes av von Hamel, professor i Amsterdam. Han var representant nir den nya skolan, vilken ansåg att straffen, fiir att bli effektiva. måste anpassas till de olika typer av brottslingar som enligt hans. von Liszts ocb Prins' förmenande existerade. Det »klassiska» straffriittssystemet var otillräckligt ftir brottslighetens bekämpande. Grundfelet låg i att lagstiftarna icke nog uppmärksammat den antropologiska skillnaden mellan tillfälligbetsfiirbrytare ocb vaneförbrytare. Gentemot tillfällighetsförbrytarna var straffbotet tillräckligt för att avskräcka från återfall. Till denna kategori hiirde framför allt förstagångslVirbrytarna. men det var dock icke därför givet att det f(“)r alla fiirstagångsfiirbrytare var tillräckligt med ett straffhot. Imi förstagångstVirbrytare kunde redan vara en vaneförbrytare likvärdig beträffande karaktären. Den karakteristiska skillnaden mellan tillfällighetsbirbrytare och vanefinbrytare låg däri. att hos den förre bestämdes den brt)ttsliga gärningen uteslutande av en tillfällig impuls, men hos den senare av inre biijelse och fallenhet. Hos den senare fanns det således en ond vilja, som måste tyglas. von Hamel indelade den brottsliga fallenheten hos vanelVirbrylaren i två slag. den energiska och den neurasteniska. Den energiska brottstypen hade ett häftigt temperament och svallande lidelser, vilket ofta yttrade sig i våldsgårningar. Fiir denna griij)]) av brottslingar var det »klassiska» systemet lämpligt. 1 dessa fall passade det att sätta hårt mot hårt men ftir den neurasleniska brottstypen var det »klassiska» systemet mindre lämpligt. Hitr karakteriserades den brottsliges beteende av svaghet och oliumåga att an])assa sig ocb uppfylla villkoren fiir samlevnaden i ett samhälle. 'Fill denna gru])p hörde enligt von Hamel t.ex. tjuvar, bedragare och prostituerade. Fcir dessa hjälpte icke de avskräckande straffen utan de behövde straffmetoder, som hade en uppfostrande ocb stärkande inverkan på deras karaktär, von Hamel skisserade sedan vissa sätt att sköta behandlingen. Meningsskiljaktigheter om von Hamels uppdelning fanns l)land
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=